Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några skolminnen och skolpoj kstankar. 107
Först några ord om den milieu, inom hvilken mina
erfarenheter gjorts. Det läroverk jag genomgått är ett
gammalt gymnasium med en mängd konservativa
traditioner från gamla tider. Till dessa traditioner hörde i
första rummet en stark klassorganisation. Denna verkade
ibland i afgjordt god riktning mot sådant som snatteri och
osedlighet, men dess hufvuduppgift var dock att motarbeta
»inställsamhet» .(dit vi räknade åtskilligt, som man vid
mognare år måste betrakta som plikttrohet) och »skvaller»
(hvilket begrepp vi också definierade åtskilligt för vidt).
Att denna kåranda måste ha väsentligen försvårat lärarnes
arbete, må till en början i rättvisans nämn erkännas.
Jag måste till sist också göra en liten ursäkt för
mitt framställningssätt. Då jag har händelserna i friskt
minne, berättar jag så konkret jag vågar för att ej
exponera aktade och aktningsvärda personer. Men då blott
mina intryck stå kvar i minnet, har jag måst ge min
framställning den föga tilltalande formen af en
systematiserad skolpojksopposition. Men »audiatur et altera pars».
Vi göra början med en liten klassepisod :
B. var skäligen misstänkt för att ha slagit en kamrat
— obarmhertigt och af motiv, som icke hedrade honom.
Förresten skulle han ha någon slags del i att en
fönsterruta gått sönder på musiksalen och tillsist hade han
nekat för det hela och följaktligen också gjort sig skyldig
till osanning. Undersökning måste naturligtvis företagas.
Men käre Magister X ! Kan du då inte hitta på någon
annan tid än lektionstimmen, något annat rum än
klassrummet, där 25 kamrater skola höra på. Det fordras ju
mod att erkänna ett fel. Det fordras dubbelt mod att
erkänna det, då man vet, att man ådrager sig strängt
straff. Men detta kan man begära af en pojke, om man
försökt lära honom, att osanning är hans största vanheder
och sanning hans främsta plikt. Men dét behöfves
tredubbelt mod att göra syndabekännelse inför ett publikum
sådant som klassen. Hur gick det, då du skulle försöka
själf, Herr Magister? Kände du inte, att klassen tyckte,
att du hade gjort en mycket tarflig reträtt, inte bedt om
förlåtelse som en man utan kommit med undanflykter
såsom en stackare? Och kände du inte, att klassen hade
rätt? »Åh ja», tänker du, »så farligt är det inte;
kamraterna döma inte så hårdt öfver hvarandra som öfver lärare».
Hur vet du det? Tänk om B. varit en klasstyrann, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
