Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Några skolminnen och skolpoj kstankar. 112
du var inte så skyldig, som jag trodde. Därför voro de
hårda ord, som jag i går på kollegiet riktade till dig, i hög
grad orättvisa. Vill du förlåta mig, så kom fram för
klassen och tag mig i hand». Det ledsamma i denna sak
var blott, att bakom den förlöpning d:r Y. så manligt
erkände stod i själfva verket hela kollegiet (eller
åtminstone dess majoritet) med rektor i spetsen, och därför
fogade vi pojkar till det rättvisa omdömet att d:r Y. »var
en karl», det mindre rättvisa, att han var den ende i sitt
slag inom hela kollegiet. Ett och annat kunde nog ha
mer eller mindre jäfvat båda dessa omdömen, men det
ena kvarstod i åratal, och det andra skall kvarstå för
lifvet.
Exemplet verkar. Är det sällsynt att höra en lärare
be om förlåtelse, så är det väl lika sällsynt att höra sådant
af en lärjunge. Vi bortse då från de fall, där »förlåt mig»
betyder helt enkelt »slå mig inte» eller »tala inte om ?et».
En gång kom en lärjunge till mig, verkligen ångerfull och
tårögd, men han bad blott om »ursäkt». Det där ordet
»förlåt» sitter märkvärdigt djupt inne.
Men förlåtelse kan ju ges, utan att man precis talar
om saken. Visserligen, men alltför ofta saknas icke blott
ordet utan äfven saken. Särskildt: hur förlåter man en
pojke som en bel termin eller ett par år. varit lat och
besvärlig? Det har jag kännt, så det kan jag tala om.
Mina första skolår voro Ivckosamma, tack vare en
ener-gisk informator och en helsosam omgifning i det hela.
Första terminen jag var lemnad åt mig själf gick det
hastigt utför, och från att ha ansetts för »en af de bättre»
i klassen vardt jag hastigt den allra sämste både i
afseende på flit och kunskaper och ingalunda fri från
klander äfven i afseende på uppförande. Jag skall inte skylla
denna min ofärd på någon annan, men hvad jag alltid
med smärta måste erinra mig, är den följande terminen,
då det gällde att sträfva uppför backen igen. Jag
ansträngde mig till, ja en gång till och med öfver mina
krafters gräns, och jag hade därtill méd handledning
arbetat hela julferien. Resultatet var en någotsånär skaplig
flyttning och »godkänd» i flitbetyget. Men hvad den
terminen var lång! Hvad jag kände mig öfvergifven i mitt
arbete! Så vidt jag kunde se, var det just ingen, som
märkte min ansträngning. Så underligt var ju icke heller
det; om jag t. ex. kunde min historielexa perfekt, så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
