- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiofemte årgången. 1899 /
59

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<59 Om uppfostran och undervisning hos romarne.



Då nu lärjungen fullkomligt uppfattade texten, fick
han själf återge den, hvarvid han måste läsa med felfritt,
tydligt och rent uttal, riktig betoning, efter innehållet och,
där det var nödigt, med affektfullt föredrag1).

Det gällde framför allt att utbilda lärjungarnes stil.
Därför måste de dels lära sig utantill de förnämsta och
vackraste verserna, dels skrifva stilöfningar, hvarvid de
nedskrefvo små berättelser eïïer omsatte till prosa ett
poetiskt parti2). Resultatet blef också, att de fingo
thufvudet fullt med poetiska vändningar och uttryck, att
deras fantasi genom mängden af bilder kom i lifligare
verksamhet, och att deras känsla för formskönhet redan tidigt
utvecklades.

De fingo äfven författa uppsatser på grekiska.
Därtill användes företrädesvis Aesopi fabler. Dessutom öfva*
des de i öfversättning från såväl grekiska till latin som
latin till grekiska3).

Slutmålet för denna skola var att utbilda goda
talare, som i folkförsamlingen och senaten kunde drifva sin
mening igenom. Därför genomgicks också en liten kurs i

retorik4). Den bestod i skriftliga uppsatser och talöfningar.

* *

Men äfven grammatikskolans undervisning visade sig
snart nog otillräcklig. Romarne blefvo världens herrar.

4) Quint. 1, 8, 1: puer ut sciat, ubi suspendere spiritum debeat,
quo loco versum distinguere, ubi claudatur sensus, unde incipiat,
quando attollenda vel summittenda sit vox, quid quoque flexu, quid
lentius, celerius, concitaùus, lenius dicendum, demonstrari nisi in
opere ipso non potest. Ut omnia ista facere possir, intelligat; 1, 10,
25: intentio vocis, remissio, flexus pertinet ad movendos audientium
affeetus. Corporis quoque aptus et decens motus est necessarius ; 1,
11, 4: vitia oris emendet, ut expressa sint verba, ut suis quæque
lit-teræ sonis enuntientur. Curabit etiam, ut gestus ad vocem, vultus
ad gestum accommodetur. Observandum erit etiam, ut recta sit faciès
dicentis, ne labra distorqueantur, ne immodicus hiatus rictum discindat;
Aason. ep. 22. 47: tu flexu et acumine vocis innumeros numéros
doctis accentibus effer adfectusque inpone legens.

2) Quint. 1, 9, 2: Aesopi fabellas, quæ fabulis nutricularum
proxime succedunt, narrare sermone puro, deinde eandem gracilitatem
stilo exigere condiscant: versus primo solvere, mox mutatis verbis
interpretari, tum paraphrasi audacius vertere. Sententiæ quoque et
chriæ scribantur, quia initium ex lectione ducunt.

3) Quint. 10, 5, 2: vertere Græca in Latinum optimum
iu-dicabant; sed et illa ex Latinis conversio multum et ipsa contulerit.

4) Suet. gr. 4: veteres grammatici et rhetoricam docebant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1899/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free