Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
Några ord om svenskt riksspråk.
131
Småland, Blekinge och Skåne. Hvad som ligger norr om
hufvudstaden, lämnar författaren oberördt af brist på personlig
kännedom. Med provinsmål menar nu författaren det inom
hvar och en af dessa större kretsar talade språket, »en allmänt
rådande färg eller tendens, som ännu skiljer dessa områden
sins emellan». »Sörmländskan och (den goda) stockholmskan
anses allmänt stå en eller annan grad närmare riksspråket än
uttalet i den andra och den tredje stora provinsen göra. Med
detta allmänna medgifvande, kan man dock formulera begreppet
riksspråk så, att det är hvarje ordbruk och uttal som är fullt
begripligt inom samtliga dessa stora områden, bland bildadt folk,
och som inom vare sig hela Svealand, äller inom hela norra
Götaland, äller inom hela Sydsverge vidgås, erkännes, gillas,
försvaras, fasthålles, omhuldas». Här framhålles således
uttryckligen hvart och ett af de vårdade »provinsmålen» såsom riksspråk.
Äfven riksspråket har alltså sina variationer, men blott i en
allmänt rådande färg eller tendens, som karakterisera och
åtskilja större områden. Kortast definierar författaren slutligen
begreppet riksspråk sålunda: »det språk som i vårdadt bruk
användes och fasthålles af bildade personer, hvilka ha tillägnat
sig en viss hyfsning i sitt tal och förmå att någorlunda skilja
på olika stilarter».
Inom hvar och en af de nämda stora språkprovinserna
finnas återigen smärre områden, med sina från provinsens
erkända norm afvikande språkbruk, nämligen bygdemålen.
Författaren sammanfattar till sist den gjorda utredningen på följande
sätt: »I själfva varket kan man författa och föredraga vare sig
a) på ett enskildt genuint bygdemål, äller b) på ett tydligen
färjadt provinsmål, men med vida allmännare räckvidd än
bygdemålen i samma provins, äller c) på riksspråket».
Så långt författaren. Om vi nu flytta frågan från den
teoretiska utredningens område in på den rent praktiska
till-lämpningens, kunna vi formulera den så: Hvem talar enligt
författaren svenskt riksspråk? Härvid kan det vara af intresse
att för jämförelsens skull först höra, huru en annan auktoritet
nyligen besvarat denna fråga. I den lärde danske professor
Otto Jespersen’s Fonetik, I, från slutet af 1897, finna vi en
grundlig utredning af riksspråksbegreppet, närmast från dansk
synpunkt. Otto Jespersen ger som resultat af sin undersökning
följande svar på den uppställda frågan*): Eiksspråk talar den
*) Anmälaren saknar för ögonblicket tillgång på prof. Jespersens
bok och måste därför citera ur minnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
