Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
clet, som har en viss grad af naturlighet, ett verkligt lefvande
ord eller talesätt i språket. Slutligen har talspråket ett
bevis för sin naturlighet och sitt naturliga sammanhang
med det, som detta språk och dess ord betyda, i det
förhållandet, att det med stor lätthet genom öfning och vana
vinner den omedelbarhet, som anses tillkomma hvad man
plägar beteckna såsom en andra -natur. Denna lätthet i
öfvergången till en andra natur finnes icke endast, då en
talande lär sig att genom tal gifva uttryck åt hvad han
menar och vill, utan äfven då en hörande lär sig förstå
betydelsen af det till honom talade.
Det inre, för hvilket språket genom sin betydelse skall
gifva uttryck, är, enligt hvad förut angifvits, i allmänhet
taget det menskliga medvetandets innehåll. Ett närmare
bestämmande häraf fordrar en erinran om de lägre och
högre former, i hvilka detta innehåll framträder. Likväl
torde det med skäl kunna antagas, att endast den
teoretiska sidan af dessa former behöfver tagas i betraktande.
Man kan säga, att menniskan från teoretisk synpunkt
sedd visar sig lefva i tre verldar nämligen sinneverlden,
bild verlden och tanke verlden.
Sinneverlden är den yttre eller kroppsliga verlden eller
naturens rike. Inom denna verld visa sig de yttre tingen
såsom det verkliga, och dessa fattas såsom verkliga i och
genom föreställningar, som äro omedelbart förbundna med
sensationer.
Bildverlden står visserligen i förhållande till den yttre
verkligheten, men hör dock till menniskans inre verld.
Ingen bild, icke ens den, som fattas såsom en så mycket
som möjligt trogen afbild af ett ting, sammanfaller helt
och hållet med sin yttre förebild. Såsom skild från denna
förebild har afbilden sin verklighet i det afbildande eller
reproducerande medvetandet. Dermed hör han till
bildverlden eller den verld, som är ett helt af föreställningar,
som äro mer eller mindre frånskilda eller frigjorda från den
yttre verkligheten. Föreställningsförmågan höjer sig till
inbillningskraft, då hon ombildar föreställningar till mer eller
mindre fritt formade bilder, hvilka dock fattas såsom
indi-viduela. Slutligen frigör inbillningskraften bildens form
från hans konkreta innehåll så mycket, att en om ock
mycket sväfvande klassifikation åstadkommes. Genom denna
klassifikation hänföras många enskilda föremål till en och
samma klassbild. Sådant sker, då man t. ex. fattar vissa
varelser såsom alla varande hästar eller vissa ting såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
