- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjätte årgången. 1900 /
273

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 273’.

Men eftersom allt dunkelt, på hvilket
uppmärksamheten riktas, är en mer eller mindre tydligt formulerad fråga,
ställd till vårt kunskapsintresse, blir hvarje predikat ett svar,
och hvarje subjekt kommer att innebära frågans formulering.
Omvändt blir också hvarje fråga i förhållande till sitt svar
ett psykol. subjekt och hvarje svar i förhållande till
frågan ett psykol. predikat.

Om sålunda, säger Stout, orden »Jag är hungrig» äro
svar på en fråga, som då är detta svars psykol. subj.,
beror det på denna frågas formulering, hvilket ord i svaret,
som blir uttrycket för dess psykol. pred. Lydde frågan
»Hvem är hungrig?» blir »jag» predikatet, lydde den »Hvad
fattas dig?» är det »hungrig» som fungerar som pred., lydde
den åter »Är du verkligen hungrig?» blir »är» pred.*)

Eftersom hvarje upplysning som meddelas afser att
skingra ett tvifvel, äfven om detta icke uttryckts med ord
i frågeform, blir i analogi härmed alltid det nya, obekanta
psykol. pred. och det bekanntare, det som redan är
medvetandets egendom, blir subj. Paul, hvars uppfattning i
denna fråga öfverensstämmer med Stouts, framhåller också,
att i en vanlig sats t. ex. »Karl reser i morgon till Berlin»,
hvilket ord som hälst i satsen kan vara psykol. pred.**)

De öfriga orden i satsen bli då tillsammans närmast
uttryck för det psykol. subjektet. Man får då subj. af en
grammatiskt sedt synnerligen egendomlig beskaffenhet,
ordsammanställningar, hvilka det ofta är omöjligt att ur
språklig synpunkt beteckna som enheter.

Men ytterst är enligt denna uppfattning det psykol.
subjektet hela det föregående samtalet eller hela den
situation, som genom den sist meddelade upplysningen närmare
bestämmes***).

Det förhållande, hvari titeln på en om än aldrig så
lång afhandling står till densammas innehåll skulle således
jämställas med det, hvari subj. och pred. trädt till
hvarandra t. ex i satsen »Min bror skrattade».

Och icke blott detta. Alldeles likartadt härmed skulle
det förhållande vara, hvari den adjektiva bestämningen står
till substantivet, om jag säger: »Serösen — den röda rosen»,
där »röda» är psykol. pred. och »rosen» subj., eller det, hvari

*) De resp. psykol. subjekten skulle således i svaren vara
uttryckta med orden »är hungrig», »jag är», »jag hungrig».

**) Paul, Princip.3, 260.

***) Stout, 191 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1900/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free