- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjätte årgången. 1900 /
274

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»

Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 274’.

t. ex. sammansättningslederna stå till hvarandra i sista
ordet af versen »Vårt land, vårt land, vårt /österland», där
»vårt land» är det psykol. subjektet och den i »foster-»
uttryckta bestämningen psykol. pred.

Och ännu mera: hvad som är psykol. subj. resp.
pred. för den talande, blir ofta något helt annat än hvad
som är det för den tilltalade. Det åsyftas icke här den
olikhet i tydlighet och innehållsrikedom, som råder mellan
de föreställningar, som de båda göra sig om samma sak t. ex.
om »min bror» i exemplet ofvan »Min bror skrattade».
Denna olikhet betyder nämligen intet ur språklig synpunkt, blott
de uppfatta sina föreställningar såsom väsentligen identiska
d. v. s. åsyftande samma sak eller som Meinong kallar det
samma »föreställningsföremål»*). Men af vikt är, att det
som i ett samtal för den talande är t. ex. det psykol. pred.
alis icke behöfver vara det för den tilltalade. Det kan
nämligen hända, att den upplysning, som den talande antog
äga nyhetens intresse för den tilltalade, alis icke innebär
något nytt, utan att det är något helt annat ord i satsen,
som tilldrar sig hans uppmärksamhet och blir hans psykol.
pred. I det dagliga lifvet händer det ju också jämt och
ständigt, att en dylik intressemotsats kommer till uttryck.
Jag är t. ex. fylld af vemod öfver den förestående
skilsmessa, som blir en följd af att min gode vän Karl, »som
ofta är i mina tankar» skall resa till Berlin, och jag säger
till en bekant »Karl reser i morgon till Berlin». Karl är då
mitt psykol. subj. och hans resa, såsom bortresa betraktad,
mitt psykol. pred. Men den jag talar till vet redan förut,
att Karl skall resa och intresserar sig icke alis därför,
däremot vet han icke att resan gäller Berlin, hvilket däremot
intresserar honom på det högsta. För honom blir det i
yttrandet både språkligt och psykol. obetonade »till Berlin»
psykol. pred. och han frågar »Jaså, är det till Berlin han
skall resa?» eller ännu kortare och med bortlämnande af den
talandes för honom ointressanta psykol. subj. och pred.
»Jaså, till Berlin?» Om jag till ett sällskap af fyra
personer gör det enkla meddelandet »Karl reser i morgon till
Berlin», kan således det psykol. pred. bli olika för hvar och
en af dem.

En konsekvens af detta system är vidare, att man
måste frånkänna bisatser, hvilka icke innehålla det psykol. pre-

*) Se härom närmare Martinak, Zur Psychol. des Sprachlebens
1898, 11.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1900/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free