Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 280’.
Öfverallt där en förknippning förefinnes mellan tvänne
i språket uttryckta föreställningar af samma art som den,„
som råder mellan subjektet och det finita verbet i den
grammatiska satsens normaltyp, där måste man erkänna
tillvaron af en grammatisk sats. Att ett icke verbalt ord
uppträder i predikativ funktion märker man därpå, att man icke *
känner minsta behof af att komplettera meddelandet med
ett finit verb.
Paul har alldeles rätt i sitt påstående*), att man
uppfattar uttryck af typen »tur i spel otur i kärlek», »april snö
fåre gö» etc. som satser.
Men häraf får man å andra sidan icke låta förleda sig
till att underskatta det finita verbets betydelse för
satsbildningen. Då man faktiskt icke uppfattar alla ord, som följa
efter hvarandra, såsom ingående i meddelanden, under
hvilket begrepp satsen faller, visar detta, att det måste vara
något särskildt, som förmår oss att i vissa fall mellan de
på hvarandra följande orden göra en förknippning. Vid det
finita verbet är det formen, som väcker vår uppmärksamhet
och som med en lång erfarenhets hjälp kommer oss att inse
att ordet är afsedt att förknippas. Vid uttryck af den typ,
som nu diskuteras, måste det påtagligen vara något annat,
som spelar samma roll som detta formelement. Man
märker också, om man noggrannare aktger på desamma, att
de äro eller göra intryck af att vara ordspråk eller stående
talesätt. Den som hör ett dylikt ordstäf första gången är
kanske nödgad att för sig klargöra dess betydelse genom att
upplösa det i en sats med finit verb, men i allmänhet får
man, sedan man hört ett antal bildade på samma sätt, klart
för sig, att de äro afsedda att inordnas i satsskemat, att de
äro kompletta meddelanden utan finit verb. Man får så
småningom en dylik satstyp inpräglad i sitt medvetande.
Det är en särskild satstyp, afsedd för de ordknappa
meddelanden, som äro uttryck för ett helt folks
hvardagsförtrolighet.
Möjligheten för andra ordklasser och ordformer än det
finita verbet att uppträda som konnexionens bärare, d. v. s.
som predikat, ökas af den tendens man af naturliga skäl
har att i hvarje följd af ord se ett eller flera meddelanden.
Men hur ofullkomligt de, när de uppträda mera
tillfälligtvis ofta fylla denna uppgift synes af de exempel, som bruka
*) Princip.3 110, 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
