Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 282’.
upprepas sedan predikatsföreställningen i dess
oförändrade-infinita form. Skrifningen ». . . . utledd!» ». ... att uppgifva
staden!» som man stundom möter, återger dessa satsers
beroende af de föregående. Man finner, att dessa senast
anförda parasitiska satser icke ha finita verbformer som
predikat utan infinita. Men dessa infini ta former ha i
det-föregående med det finita verbets hjälp fått något af satsens
lif inblåst i sig. Det är beroendet af de förra satsernas
skema, som pressar in en predikativ funktion i dessa former.
Det återstår nu att omnämna endast en typ till af
något tvifvelaktig natur, men som synes böra föras till de
grammatiska satserna. Det är imperativen. Vid imperativen
finnes visserligen i regel icke subjektsföreställningen
angifven, men konnexionen är likväl så tydlig till sin art, att
man som i det följande synes utan tvekan kan angifva,
densamma*). Förhållandet vid imperativen tyckes alltså
vara likartadt med det i de normala grammatiska satserna.**)«
§ 3. Tilltalsmeddelanden.
Det har förut å sid. 10 framhållits, att meddelanden
sönderfalla i tvänne olika afdelningar. Den ena af dessa,
den inom hvars ram det grammatiska subjektet och
predikatet förefunnos, har sedan betecknats som den grammatiska
satsen. Den andra afdelningen nämnes här tilltalsmeddelanden.
Som ex. på sådana ma anföras: »Eld!» »Mördare!» »Ack!»
»Aj!» . »Hitåt!»***)
Om naturen af dylika uttryck har som bekant rådt den
största oenighet. De som grundat sin definition på sats på
omdömesläran, ha sett sig nödgade att förklara dem för
satser. Men om beskaffenheten af dessa satser ha sedan de
mest olika meningar gjort sig gällande. Några ha förklarat
dem innehålla både psykol. subj. och pred., andra ha an-
*) Se § 11 Status functionis.
**) Wundt, Völkerpsychol., Erster Band, Die Sprache I, 1900,
305 ff. anser imperativen stå på öfvergången mellan sekundära
interjektioner och satser och närmast vara jämnställd med vokativen.
Konnexionsbegreppet sätter oss i tillfälle att dem emellan göra en
bestämd distinktion.
***) Detta sista ord befinner sig tydligen i långt större
beroende af situationen för sin tolkning än hvad imperativen gör. Huru
mycket obestämdare det är i och för sig till sin betydelse visar sig
däraf, att det allt efter olika situationer kan vara liktydigt med en
massa olika imperativer t. ex. »Kom hit!» »Spring hit!» »Kasta hit!»
»Kör hit!» »Styr hit!» »Maka hit!» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
