- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjätte årgången. 1900 /
378

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

Den romerske triiimvirn Marcus Antonius.

vore hvar dag den sista. På våren kom Octavianus med
här och flotta till Alexandria för att uppgöra sluträkningen.
Hvad sedermera skedde, är allbekant och må här blott
antydas. Antonius drog emot honom med sin krigsmakt,
men denna öfvergick genast till fienden. Den hade
icke längre något förtroende för desertören från Actium.
Antonius drog sig tillbaka till staden, och Kleopatra flydde
till sitt grafkapell, dit hon redan förut fört sina skatter.
Därpå skickade hon bud till Antonius, att hon dödat sig
själf. Då han hörde detta uppmanade han sin slaf Eros
att gifva honom banesåret. Denne bad Antonius vanda sig
bort, hvarefter han stötte svärdet i sitt eget bröst.
Antonius följde hans exempel och tillfogade sig ett svårt, men
ej omedelbart dödande sår. Medan han låg i svåra plågor,
fick han veta, att underrättelsen om Kleopatras död var
falsk. Han bad då de närvarande föra sig till Kleopatra.
Dessa gjorde så och buro honom till grafkapellet, där han
utandades sitt växlingsrika lif i Kleopatras armar. Några
dagar därefter gjorde romerska rikets allenahärskare
Octavianus, i historien känd under namnet kejsar Augustus, sitt
intåg i Alexandria. Kleopatra anhöll om ett besök och
Octavianus var nog artig att komma till henne. De två
forntida författarne, Dio Cassius och Plutarchus, som
omtalat detta besök, hafva lämnat oss en* ytterst pikant och
spännande, men i detaljerna mycket olika skildring af
detsamma. Därom äro dock båda ense, att Kleopatra ännu en
gång försökte trollmakten af sin älskvärdhet och skönhet.
Men då Octavianus blef oberörd, slog hon om och anhöll
att få bli begrafven vid sin älskade Antonii sida.
Octavianus uppmanade henne att icke tänka på döden och
försäkrade, att hennes behandling skulle i glans och välvilja
öfvergå hennes förhoppningar. Därpå bugade han sig kallt och
gick. Kleopatra förstod nu, att hon spelat ut sin rol, att
hennes timme var slagen. Då hon dessutom hade goda
skäl att antaga, att hon skulle medföras vid Octaviani triumf i
Rom och där begapas som fånge af pöbeln, gaf hon sig
själf döden. Detta var hvad många andra den tidens män
och kvinnor gjorde, när de ansågo lifvet icke längre vara värdt
att bibehålla. Dessförinnan gjorde hon i sällskap med sina
favoritslafvinnor Charmion och Iras ett besök vid Antonii
sarkofag, den hon under högljudd veklagan och teatraliska
gester omfamnade. »Ack, min Antonius», utropade hon,
»bland allt det tusenfaldiga elände, som omh värf ver mig,
är intet så tungt, intet så fruktansvärdt, som den korta tid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1900/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free