Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERIEKURSERNA I JENA.
Il
sonlighet gör allt. Häremot kan invändas, att det
visserligen är nödvändigt, ett conditio sine qua non, att läraren
behärskar sitt ämne, men erfarenheten visar, att med lärdom
ej alltid är förenad förmågan att meddela densamma i skolan ;
i fråga om vetenskaplig forskning däremot kan med större
fog påstås, att med vetandet är metoden nära förbunden.
Och hvad å andra sidan förhållandet mellan personligheten
och metoden angår, så är visserligen lärarens personlighet
af den största vikt och betydelse, men geniala naturer, som
med en slags pedagogisk instinkt snart sagdt alltid träffa
det rätta, äro sällsynta, och äfven för dessa kan kännedomen
om och ett medvetet användande af riktiga medel vid den
uppfostrande undervisningen ej annat än vara till gagn.
Dock har man efter Pestalozzi gått till öfverdrift och
ensidighet vid betonandet af metodens betydelse, hvilket å
andra sidan framkallat opposition och bragt ordet i
misskredit. Korteligen: metoden bör läggas i en sorgfälligt
förberedd lärares hand. Och om människosjälen arbetar
efter vissa bestämda lagar, så blir den naturliga vägen för
undervisningen den, som noga rättar sig efter dessa eviga
och oföränderliga lagar. Däremot har hvarje lärare sitt
sätt eller manér: metoden kan blott vara en, den naturliga.
En kort öfverblick öfver de viktigaste hufvudstadierna
i den metodiska utvecklingen visar oss, att man under
medeltiden och början af nyare tiden betraktade inlärandet af så
mycket vetande som möjligt såsom skolans egentliga
uppgift, en uppfattning, hvaraf ännu i dag spår här och där
visa sig. Såsom profeter för andra tider uppträdde under
trettioåriga krigets tid ßatichius och Comenius, som betonade
vikten af en naturlig gång vid undervisningen med
hänsyn till lärjungens beskaffenhet. Stora förtjänster i detta
hänseende hafva sedermera Pestalozzi och Herbart inlagt,
den förre mera intuitiv och genialisk, men ofta oklar, den
senare mere vetenskapligt utrustad och systematisk samt
kompletterande sin föregångare särskildt med afseende på
den högre undervisningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
