Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
H. SJÖGREN.
För att nu precisera didaktikens ställning i det
pedagogiska systemet ha vi att erinra oss, att pedagogiken såsom
vetenskap betraktad omfattar dels en historisk, dels en
systematisk del; den senare åter uppdelas i den praktiska
och teoretiska pedagogiken. Inom den sistnämnda särskilja
vi teleologien eller läran om målet för uppfostran och
undervisning och metodologien eller läran om medlen för
detsammas ernående; härvid komma i betraktande dels
uppfostrarens och lärarens mera omedelbara ledning, hvarom
hodegetiken handlar, dels den medelbara inverkan genom
undervisningen, som didaktiken har att behandla med
afseende på å ena sidan de allmänna grundsatser, som gälla
likformigt för undervisningen i allmänhet: allmän didaktik,
å den andra de särskilda ämnena: speciell didaktik.
Hvad bör vara målet för undervisningen i den
uppfostrande skolan? För att besvara denna fråga bör man
först och främst bestämma uppfostrans mål i och för sig
och sedan ur detsamma härleda målet för undervisningen.
Att bestämma målet för uppfostran är en svår
uppgift, men på samma gång af stor vikt och betydelse, ty
har man detta klart för sig, är med detsamma själfva andan
och karakteren af arbetet gifven. En blick i pedagogikens
historia visar ock, att man i detta afseende utgått från
många olika synpunkter och formuleringar, hvilka
emellertid kunna sammanfattas i följande sju hufvudmoment.
Under antiken utgick man i allmänhet från en politisk
ståndpunkt, i det man ville förbereda ungdomen för
verksamhet i statens tjänst; hvad en man blef och var, det
blef och var han under inflytande af sin fädernestats
offentliga lif. Särskildt i Sparta var statsmaktens idé genomförd
med en för det moderna föreställningssättet nästan
ofattbar konsekvens. I motsats härtill ville medeltiden
förbereda ej för staten, utan för kyrkan, ej för ett jordiskt,
men väl för ett himmelskt rike. Äfven under nyare tiden
hafva dessa grundsatser emellanåt framträdt, om ock ej
med samma styrka; man tänke bl. a. på Fichtes tal till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
