Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om rättfärdighet och kärlek i uppfostran.
Af A. v. Engeström.
Det är icke ovanligt, att rättfärdighet och kärlek
betraktas som motsatser, hvilka utesluta hvarandra. Den,
som strängt framhåller rättfärdighetens kraf, stämplas
lätteligen som kärlekslös, i det man menar, att det är
kärlekens natur att öfverse med det onda. Förklaringen
till ett sådant missförstånd torde ligga däri, att dessa
båda egenskaper i lifvet ofta synas vara från hvarandra
skilda. Tänka vi här särskildt på uppfostran, har det
funnits tider, då nitet om rättfärdigheten synts
förhärskande och knappast något rum gifvits ät kärleken,
då uppfostraren varit en despot, som strängt bestraffat
äfven de obetydligaste förseelser, icke en öm fader, som
tänkt på sitt barns väl. Under andra tider har man
såsom för närvarande vid uppfostran slagit öfver till
motsatsen, i det kärleken blifvit eftergifvenhet för barnets
eller den unges önskningar, en slapphet, hvarvid barnet
icke får lära sig begreppen »plikt», »skyldighet», »lydnad»,
då det prutas på rättfärdighetens fordringar. Det är
klart, att en sådan kärlek är, djupare sedt,
obarmhärtighet mot barnets inre människa. Rättfärdighet och kärlek
kunna icke skiljas från hvarandra, utan att hvardera
förlorar sin natur. Rättfärdighet utan kärlek blir
orättfärdighet. Kärlek utan rättfärdighet blir kärlekslöshet.
Detta måste vi vid ali uppfostran komma väl ihåg.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
