Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
A. VON ENGESTRÖM.
Vilja vi se, huru rättfärdighet och kärlek vid
uppfostran rätt förenas, lär oss bibeln detta såsom ingen
annan bok. Den innehåller visserligen icke ett utfördt
pedagogiskt system, men utgör den bästa pedagogik.
Den framställer urbilden för ali fostran. Den beskrifver,
huru den himmelske fostraren, Fadern öfver allt, hvad
fader heter, leder och vårdar människobarnen, individerna
och folken, särskildt gudsfolket. Principen därför är
den kärlek, som gifver allt, förlåter, upprättar, helår och
danar för gudsriket i tiden och evigheten. Oskiljaktigt
därmed förbunden är rättfärdigheten, som utstakar
människans väg, gifver lag, straffar, lönar. Kärleken ser i
människan evighetsvarelsen med cle oändliga möjligheterna,
men också svagheten, bristen, synden. Rättfärdigheten
skärper genom lagen medvetandet om rätt och orätt och
gör människan mottaglig för det gocla. Kärleken vet
att i långmodighet vänta, tvingar icke, men fostrar till
frihet. Här kunna blott några antydningar gifvas. Utan
tvifvel skulle bibeln vara värd att studeras särskildt från
synpunkten af hvad den i sin underbara historia och
sina enskilda ord har att lära om en rätt uppfostran.
Vid uppfostran kunna vi urskilja termimis a quo
eller förutsättningarna, från hvilka vi hafva att utgå,
terminiis ad quem eller målet, till hvilket fostran bör
syfta, och vägen, som är ägnad att föra till det
före-satta målet.
Utgångspunkten kan icke vara något annat än
människonaturen själf med dess möjligheter till godt och
ondt, med dess höghet såsom danad till Guds bild och
dess förnedring, i det barnet redan bär uti sig en ond
naturgrund såsom lem af ett släkte, i hvilket det onda
går från generation till generation. Om redan den
store romaren sade: Puero debetur reverentia, böra
ännu mera vi såsom kristna bära respekt för gudsbelätet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
