Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
AI). MEYER.
Den första anmärkningen rör tröglietsbegreppet.
Trögheten framställes i allmänhet såsom varande en naturlag7
och särskildt i lektor Molls bok är detta skarpt
accen-tueradt — det förefaller nästan, såsom om han fattade den
som en lag, hvilken ’ man kunde experimentera sig till,
ungefär som Boyles lag eller någon dvlik, och han
uttrycker den sä, att en kropp icke »af sig själf» kan
ändra sin rörelses riktning eller hastighet. Men här
gäller egentligen frågan, hvad som menas med detta »af
sig själf». För den omedelbara uppfattningen ställer det
sig nämligen så, att en sten, som släppes, »af sig själf»
faller till jorden, ungefär lika väl som en igångsatt
snurra »af sig själf» fortsätter sin rörelse och slutligen
»af sig själf» stannar.
Betecknande i detta afseende är det svar, som
professor Schäffer i Jena enligt hans egen berättelse
brukade få af de handtverkare, för hvilka han årligen
plägade hålla föreläsningskurser i fysik. På tillfrågan,
hvarför ett kastadt klot småningom stannar, fick han
gärna något sådant svar som: »Der Athem geht ihr
aus», eller Die Force’ geht ihr aus». Att åberopa
sig på någon omedelbar erfarenhet duger således icke,
och ej heller kan man direkt experimentera sig till
tröghetslagen, ty för hvarje fall, som synes bekräfta lagen,
kan uppvisas ett annat, som synes strida däremot.
Saken är nämligen den, att uttrycket »af sig själf»,
på detta sätt användt, är intetsägande och egentligen
innebär »utan att någon hr af t verkar därpå»; således
kan trögheten ej definieras, utan att man förut känner
kraftbegreppet, men då å andra sidan kraftbegreppet
blir meningslöst utan förutsättning af tröghet, så synes
häraf, att tröghets- och kraftbegreppen förutsätta
hvarandra och måste definieras tillsammans. Men gör man
detta, så komma de s. k. tröghets- och kraftlagarna ej
att blifva några i erfarenheten gifna naturlagar, utan
snarare blott ett betraktelsesätt, ett slags definition af
hvad som menas med kraft.
Jag skulle snarare vilja taga detta ämne angefär på
följande sätt:
Af erfarenheten veta vi, att somliga kroppar befinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
