- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjunde årgången. 1901 /
186

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

AI). MEYER.

som icke förutsätta en hastig verkan (stöt) användbara,
såsom t. ex. en på marken liggande sten, ett på glatt
underlag rullande klot o. s. v.; äfven snurran och
planeternas rörelse kunna användas, ehuru med någon
svårighet, emedan rörelserna här ej äro rätliniga, men helst
använder jag följande exempel:

Om en fluga sitter på väggen i en järnvägskupé,
men lämnar väggen och sväfvar fritt i luften, så
behöfver hon ej göra någon kraftansträngning för att ej
väggen sedermera skall upphinna henne, och detta till och
med om tåget går hastigare, än hon förmår flyga. Man
kan äfven ogeneradt spela boll på däcket af ett
ångfartyg, så snart det blott har jäinn hastighet *).

En genom ett kupéfönster i ett gående järnvägståg
liedsläppt eller rakt utkastad sten följer tåget, tills den
når marken, men en mot ett i rörelse varande tåg
vinkelrätt afskjuten kula går snedt genom vagnen.

Ett exempel, som jag äfven gärna använder, då det
just visar tröghetslagens karakter af att mera vara ett
betraktelsesätt än en egentlig naturlag, är, att då ett
järnvägståg rör sig med jämn hastighet på en rätlinig
sträcka, så måste man anse, att det går framåt blott
genom sin tröghet och att alla på detsamma verkande
krafter hålla hvarandra i jämnvikt. På tal om
centripe-talacceleration plägar jag äfven anföra ett subjektivt
fenomen, som jag ofta erfarit: Då man ligger på
bänken i en järnvägskupé, så att man ej kan se ut, märker
man ej den jämna farten, men då tåget passerar en
skarp kurva, förefaller det, som om vagnen gåfve sig
ut från skenorna åt ena eller andra sidan. Detta beror
tydligen därpå, att man på grund af trögheten ej
märker den hastighet, man har, men väl accelerationen.

Dessa exempel kunna naturligtvis efter behag
mångfaldigas.

*



*) Vid dessa exempel frånses det inflytande, som kan utöfvas
af den i relativ hvila eller rörelse varande luften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1901/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free