Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
SÄLLSKAP OCH FÖRENINGAK. 204
språket använda ord begagnades ej i talspråket, t. ex.
hvilken, icke, t\f. — Det vore ett misstag att tro, att man
gagnade sitt modersmål genom att i skolan vid muntlig
undervisning begagna skriftspråk. Detta alstrade endast
den otymplighet, som utmärker oss svenskar, då det gäller
att nyttja språket i tal och skrift.
Fröken Sandström yttrade sig i samma riktning och
påvisade därjämte, att skriftspråkets användning vid
muntlig undervisning vore äfven ur pedagogisk synpunkt
synnerligen olämplig. Genom att använda vårdad t talspråk
blefve undervisningen däremot mera klar och lefvande.
Härtill anslöto sig i hufvudsak öfriga talare utom
läroverksadjunkten K. A. Vi neil Ä hvilken framhöll, att den
påpekade otympligheten i en del folkskollärares talspråk icke
bevisade, att seminariernas undervisningsmetod vore felaktig,
utan här förelåge säkerligen djupare orsaker. Meningen
vore helt visst, att det grammatiskt stela språket skulle
utgöra öfvergångsform till ett vårdadt talspråk, hvilket det
ock i många fall blefve; men om den önskvärda
afrund-ningen i något fall uteblefve, borde det icke bemötas med
löje, utan man borde vara nog frisinnad att hafva fördrag
därmed.
Stockholms läravesällskap diskuterade vid sam
manträde lördagen den 27 april frågan: Vore det önskligtr
att sjunde upplagan af Svenska akademiens ordlista påbjödes i
skolorna i stället för den sjette?
Diskussionen inleddes af adjunkt J. Nordlander, som
besvarade denna fråga nekande. Efter laglösheten i
stafning på 1880-talet hade nådiga cirkuläret af den 16 nov.
1889 om ordlistans sjette upplaga som grundlag för
undervisningen i rättskrifning skaffat skolorna ett lugn, som det
ännu vore för tidigt att störa. Bättre än små ändringar,
tätt följande på hvarandra, vore att efter längre tids för
lopp göra en grundligare reform. Ändringarna i sjunde
upplagan gjorde ej heller dess införande önskligt: några
vore goda, såsom tom händt (för -händ), härbärge, karaktär,
lönngång, linntyg, men andra icke företagna i sådana ord, att
de medförde lättnad i skolan, hufvudsakligen inom de
främmande ordens område, och dessas skrifning vore skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
