- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjunde årgången. 1901 /
226

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

E. EDSTRÖM.

af lärjungens språkliga intelligens, är mig obegripligt.
Den logik, som däri enligt mitt förmenande ovillkorligen
tinnes, får nu emellertid ett slag midt i ansiktet genom
den nja, kuriösa »toleransen» att skrifva »les fruits que
je me suis laissé eller laissés prendre» *). En skön
förenkling och lättnad, i sanning! I den formen lär det väl
icke falla någon af våra grammatici in att upptaga
toleransen i fråga i en lärobok. Hvad man kan göra är att,
dragande konsekvenserna ur stadgans uttryck, i en
anmärkning tillägga, att oböjlighet är tillåten vid vu,
en-tendu, laissé + infinitiv, hvilket väl lämpligast skulle kunna
ske på samma gång man talar om oböjligheten af fait i
samma ställning.**) Huruvida emellertid därmed
någonting kan sägas egentligen vara vunnet för undervisningen,
det är visserligen en annan fråga. Men naturligen är
man hädanefter berättigad att slippa bedöma ett oböjdt
vu o. s. v. i sådan ställning såsom fel.

8. Adverbet. Omsider komma vi till den enda
verkligen betydelsefulla lättnaden: det »pleonastiska ne» får
utan menlig påföljd af lärjungen utelämnas.
Konsekvensen för vår grammatikundervisning blir här naturligtvis
den, att hela kapitlet om detta kitsliga ne får anses
ungefär som vore det tryckt med liten stil och kan läsas
betydligt flyktigare, mindre detaljeradt; det kan också nu
affattas i mycket kortare form. Att det emellertid till
sina grunddrag måste vara kändt af lärjungen, är klart,
ty eljest skulle naturligtvis dessa i texterna oupphörligt
mötande ne lika oupphörligt föranleda missuppfattning af

*) Detta exempel finnes ej i juli-stadgan, utan först i den af
akademien tillsatta kommissionens utlåtande, där åtföljdt af ett annat:
la femme que j’ai entendu (ou entendue) chanter. Huru vederbörande
nu af dessa båda exempel kunnat välja det förra till upptagande i
den senare stadgan, är — och kommer antagligen att förblifva — ett
mysterium.

**) Å andra sidan kan man, då stadgan icke gör något undantag
för participet fait vid sin framställning af fallet i fråga, sluta sig
till, att den också tillåter böjning Sif fait i sådan ställning. »Il est
étrange en effet,» säger Clédat, »quil devienne loisible d écrire, avec
l’approbation de 1’Académie, qui se dit gardienne dubonusage: J’ai
vu les lettres que vous avez faites partir; j’en ai écrites pius que
vous.»(!)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1901/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free