Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
ohomeriskt på mera objektiva grunder, än hittills varit
fallet, och tviflar icke på att mycket, som nu gäller såsom
befängdt och orimligt, då skall befinnas vara äkta
home-riskt. Han gör själf en början i den antydda riktningen,
i det han söker gifva en estetisk-psykologisk förklaring af
ett par fenomen, som för Kirchhoff och Wilamowitz äro
ojäfaktiga vittnesbörd om att Odysséen är hopfogad af
flera själfständiga dikter.
Anmälaren kan från sin ståndpunkt icke annat än på
det innerligaste önska, att författaren måtte bli sannspådd
i sina förhoppningar om det nya seklets Homerkritik. Men
den sympatiska analys af de homeriska dikterna, som han
väntar på, förutsätter ett resignationens djup och allvar,
som väl knappast ännu är uppnådt. Hvad som erfordras,
är ingenting mindre än ett suspenderande af hela den
homeriska frågan. Ty den, som vill lösa denna genom
undersökningar, hvilka utgå från dikternas enhet, belastar
sig ju från början med anklagelsen för en grof
cirkelbevisning, och för detta torde de flesta rygga tillbaka. Hade
man före Wolfs dagar utfört dessa undersökningar —
hvartill man då knappast ägde förutsättningarna — vore
sannolikt mycket i Homerkritiken annorlunda. Samma fasta
bon sens, som i nyare tider hindrat anloppen på Shakspere
att tillställa någon nämnvärd förvirring bland vederhäftiga
forskare, skulle då sannolikt ha betydligt hejdat det
destruktiva Homerarbetet.
Den litterära kritikens utveckling under senare tider
är emellertid löftesrik äfven för den klassiska filologien.
Den moderne litteraturgranskaren är icke dialektiker, utan
psykolog. Homer har hittills haft föga gagn af den nya
metoden, därför att psykologen ej känner sig frestad till
undersökningar, där personligheten är ifrågasatt. Men
sedan hittills använda metoder visat sig vanmäktiga, återstår
att låta Iliaden och Odysséen, hvardera för sig, röna
samma behandling som andra äldre och yngre diktverk, och
man skall då, i synnerhet genom komparativt tillvägagående,
hvarvid den nyare vitterheten ingalunda bör förbises,
måhända nå öfverraskande resultat. Lachmann, Kirchhoff och
andra representanter för den upplösande Homerkritiken äro
skarpa logici. Men det har visat sig, att man med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
