Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
logiska bevisningen ej kommer till målet. Det återstår att
tillämpa den psykologiska metoden.
Då jag här ej är i tillfälle att utförligt referera d:r
Tuxens lilla skrift, hvilken jag enträget anbefaller åt alla
af saken intresserade, vill jag ett ögonblick dröja vid en
af de påpekade homeriska stilegendomligheterna, därför att
de öfriga synas mig härledda ur densamma och
därför att den synes mig gälla om den grekiska diktningen i
dess helhet. Det är hvad författaren kallar momentanismen
eller skaldens benägenhet att fördjupa sig och glömma sig
kvar i ögonblickets stämning och för denna i större eller
mindre grad förgäta, hvad som föregått och hvad som
skall följa. Finnes icke denna benägenhet i ali grekisk
poesi, och är den ej öfver hufvud synlig i ali friskt
pulserande diktning? Skalden, särskildt den sydländske och
mest af alla den fornhellenske skalden, är ett ögonblickets
barn: han lefver i det festliga nuet. Ju mer han
inspireras och ju mer han tjusar sin publik, dess mindre fråga
de båda — skalden och hans publikum — efter något
annat än nuet. Har man icke förstått detta, vill eller kan
man icke läsa poesi naivt, då skall hvarje grekisk diktare
blifva till förargelse. D:r Tuxen har själf i sin studie
öfver karaktersteckningen hos tragici framdragit talrika
exempel på en dylik poetisk distraktion, hvad beträffar
karaktersteckningen. Men icke blott i karaktersteckningen
visar sig »momentanismen», utan också i dramats
byggning. Sedan man kommit ifrån den konstruerande
estetiken, blir det allt mer tydligt, att det är den
enskilda scenen, ej det hela, som för den dramatiske skalden
är hufvudsaken.*) Och hvad beträffar Homer, så finner
sig äfven den radikalaste »Liederjäger» stillatigande i hans
»momentanismer». Jag har på ett annat ställe**) framhållit,
att den, som efter känd metod vill söka sak med Homer,
icke kommer öfver de första sidorna af Iliaden, utan att
snubbla öfver stötestenar af samma art som de, hvilka
eljest framkalla så många verop.
*) En spirituell jämförelse mellan fransmännens och. grekernas
drama finner man hos Emile Fagnet, Drame ancien, drarne moderne,
Paris 1898.
**) Striden om Homer s. 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
