Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
SÄLLSKAP OCH FÖRENINGAR. 400
något, som för öfrigt ej minst borde intressera metodens
motståndare, ty visade det sig, att dess påstådda storartade,
resultat varit tomt skryt, fingo de ju i ro hålla sig vid det
gamla. — Tiden för ett sådant försök vore just nu inne,
då ju genomgripande förändringar i läroverkens
organisation förestode. Det måste blifva ett slut på villervallan i
språkundervisningen! Den undervisning, som nu i
öfverensstämmelse med skolstadgans föreskrifter bedrefves, vore
ett lappverk, ett kompromissande mellan oförenliga
principer. Detta ledde till ytlighet, och tal. trodde, att den af
många lärare konstaterade intellektuella omogenheten på
det högsta skolstadiet till stor del hade sin grund i en
ytlig språkundervisning. Detta borde emellertid icke
tillskrifvas en metod, som aldrig ordentligt tillämpats. — Med
stöd af den sålunda lämnade motiveringen föreslog tal.
därför följande resolution:
»Göteborgs läraresällskap uttalar sig för önskvärdheten
af att vid statens profskola ett grundligt försök anställes
med en metod, baserad på de principer, som af
språkforskare, sådana som Jespersen, Passy, Storm, Sweet, Vietor
m. fi., uttalats, samt med ledning af förfaringssättet vid
utländska skolor, där de radikalt tillämpats.»
I diskussionen deltogo utom inledaren hrr Ahlenius,
Afzelius, Ahlström, Åkermark och Thulin.
Herr Ahlenius interpellerade inledaren rörande
åtskilliga punkter i hans föredrag, på grund hvaraf en stunds
debatt utspann sig dem emellan. Herr A. frågade, huru
inledaren kunde fästa så stort afseende vid uttalet, om för
honom den praktiska nyttan vore af underordnad betydelse.
Härpå svarade inledaren, att han icke förnekat den praktiska
språkfärdighetens betydelse därmed, att han underordnat
den under allmänbildningens. För öfrigt vore han
öfvertygad om att den estetiska behållningen af ett konstverks
läs-ning blefve mycket ringa, om man ej kunde läsa det högt
med ett godt uttal eller åtminstone höra det främmande
tungomålet ljuda inom sig. Fonetiska insikter vore äfven
absolut nödvändiga för vetenskapliga språkstudier, hvarjämte
de ofta nog betydligt underlättade formläråns praktiska
inhämtande. — Hufvudinnehållet i herr Ahlenius’ anföranden
var för öfrigt följande: Lärjungarna skulle »utvecklas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
