Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I KATEKESFRÅGAN.
51
Äfven om jag i allo delade lektor B:s teologiska
uppfattning, skulle jag ansett det som ett fel att föra fram
den i en lärobok för vår -ungdom. Den enskilde
vetenskapsmannen eller läraren må vara huru fast öfvertygad
som helst om riktigheten i en af honom intagen
ståndpunkt; vanlig grannlagenhet fordrar dock, att han ej
meddelar sin individuella åsikt åt barnen, så länge det kan
förutsättas, att de flesta föräldrar skola känna sig
sårade däraf, eller innan åtminstone åsikten blifvit inom
vetenskapens republik genom allmän omröstning upphöjd
till lag. Så sker, som jag tror, redan på skolans
profana ämnesområden. Jag känner sålunda ingen lärobok
i naturkunnighet, som genomfört evolutionsteorien, ehuru
den inom sin sfär torde vara mera allmänt erkänd än
de flesta af lektor B:s nya åsikter äro inom sin, och jag vet
bestämdt, att ingen af våra svensk-historiska läroböcker
ännu utmönstrat Erik den heliges verk eller Gustaf Vasas
äfventyr i Dalarna, ehuru enskilda forskare i dessa
berättelser velat se blott och bart historiskt ogräs.
I än högre grad är en sådan grannlagenhet nödvändig
på det viktigaste och därför ömtåligaste af alla områden:
religionens. Där är det icke ens nog, att en hypotes
uppvisas och af flertalet teologiska vetenskapsmän
erkännes som sann, för att man skall anse sig berättigad att
erbjuda den åt barnen; man bör äfven här räkna med
en annan faktor: församlingen. Hon begär, och med
full rätt, att få pröfva den sanning, vetenskapen räcker
henne, enligt lagen för kraftens ekvivalens. Låter denna
nya sanning sig omsätta i ett kraftigare religiöst lif än
det, hvaraf den gamla sanningen var mäktig, så erkänner
hon den, eljest ej. Församlingen vill med andra ord
lefva sig in i det nya, innan hon bekräftar det som sant;
i och genom denna lifserfarenhet är hon till. Att tänka
sanningen, att förstå den är henne ej nog; hon måste
assimilera den med sig. Tillåter den ej detta, eller är
den osmältbar, så vill och kan hon ej erkänna den som
religiös lifssanning och kan ej medgifva, att den som
sådan framställes för hennes barn. Det vore att räcka
stenar i stället för bröd. Församlingen fruktar, och ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
