Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
K. Y. LUNDQVIST.
visst icke anspråk. Öfverraskande, minst sagdt, är att
i spetsen för det hela finna liknelsen om den förlorade
sonen. Om Förf. nödvändigt velat ntgå från hemmet
såsom det barnet närmast liggande, hvarför välja ett
fin-geradt sådant, och hvarför ett så tidigt af sorg och
smärta härjadt? Ett hem så beskaffadt, som det i
liknelsen skildrade, ligger väl oftast ntanför barnets egen
erfarenhet. Nog hade ett annat skriftställe här kunnat
väljas. Öfvergången till det följande hade nog blifvit
svårare, men det hela naturligare. Dock finnes det helt visst
något, som står barnet ännu närmare än hemmet,
nämligen dess eget jag, dess eget lif. Med detta som
utgångspunkt hade Förf. utan någon särskild, här
alldeles för fristående inledning kunnat öfvergå till
skapelseberättelsen.
Från G. T:s messianska profetior (»häntydningar»)
tager Förf. ett stort språng till Jesu offentliga
läroverksamhet. Är väl detta pedagogiskt? Hvem är han, denne
Jesus? måste ju barnet fråga. Hvilka voro hans
föräldrar? Hvar var han född? o. s. v. Men därom säges
hvarken här eller, så vidt jag kunnat se, på något annat
ställe någonting. leke en enda gärning, icke något enda
rent personligt drag, ingen enda bild ur Jesu rika lif!
Härmed hafva vi redan berört innehållet i lektor
B:s religionslära. Det är en mycket modern teologi, han
där vill ge de unga till lifs, så modern, att de i kyrkan,
vid läsningen af sin bibel och af så godt som alla
uppbyg-gelseböcker, vid sjungandet af mänga af församlingens
mest älskade psalmer skola kunna tro sig förflyttade ett
par århundraden tillbaka i tiden eller försatta ibland ett
annat folk med annan tro än den, hvari de själfva fostrats.
Är detta lämpligt? Hafva vi ens rätt att föra in våra barn
i en så fruktansvärd inre strid, som med detta följer, och
för hvilken de ej äro rustade? Skola de ej andligen gå
under på att så kastas af och an emellan motsatser, att på
det viktigaste af alla lifsområden finna allt vacklande,
sväfvande, ovisst, och skall ej den nödvändiga följden
däraf bli, att de religiöst ruineras? Yid hvarje
gudstjänst höra de orden: »Aflad af den Helige Ande»; men
de ha aldrig fått någon förklaring däraf, så vida de ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
