Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄLLÄSNING.
259
vi af oss själfva*, säga de. Det är en allmän illusion, och
den saknas ingalunda inom lärarnes krets. När då de
lärare, som inom de lägre klasserna arbeta i detta
rätt-stafningens gungfly, bli uttråkade genom de många
onödiga svårigheterna för ungdomen på vägen fram till de
väsentliga och nödvändiga kunskaperna och begära, att
stafsättet må förenklas, göras naturligare och mera
lätt-lärdt, så mötes denna begäran af ett irriteradt motstånd.
Enhvar finner sig angripen i sin personliga vana, hans
frihet våldföres, hans förstånd och känsla såras, och allt
detta, heter det, sker, för att en hop förflugna påfund och
hårdragna teorier skola få sättas i praktik. Och så
hopskaffas från alla håll bevis, ofta sofistiska eller
disparata, och sammanfogas tant bien que mal till ett
pseudo-vetenskapligt bevissystem till försvar för hvad som är en
personlig vana. Pseudo-vetenskapligheten kan ock
undvaras, och då uppträder det rena själfsvåldet. I sitt
nervöst hetsiga anfall mot Artur Hazelius anförde t. ex.
J. E. Rydqvist till försvar för stafningen fv i z;-ljud, att
»nu sedan fv blifvit inför de lärda kretsarna utomlands
allt mera kändt till sin rätta art och såsom karakteristiskt
för vår skrifning, skulle en ändring mera förvilla än
upplysa utländingen, under det vi sjelfve skulle utan nytta
ålägga oss nya mödor, och derjemte bryta mot en under
mer än 3 århundraden oafbruten skrif sed» . . . »fv kan . . .
tjena till fana för dem, som nitälska för Svenska bruk
och traditioner.» (Svenska språkets lagar, IV sidd. 502, 501).
De, som så döma, eller rättare, så känna, förgäta, att
det är det unga släktet, som saken gäller, ej det gamla.
De unga ha ingenting att lära sig glömma, ingenting att
verlernen. Det är första gången, de syssla med
rättstaf-ningen, och det är orimligt att neka dem att få lära en
lättare stafning, än den, som deras fäder fingo lära.
Rättstafningen i svenskan är alltjämt för konstlad
och för svår. Den upptager för mycken tid, och den
tränger undan den högviktiga välläsningen, som är ett af
medlen att få en fullständig uppfattning af det lästa och
ett säkert tecken till, att det lästa blifvit rätt uppfattadt.
Det finnes författare, hvilkas stil är så konstrikt enkel
och lefvande, så utarbetadt natnrlig, så talad, att de lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
