Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 A. F. W. LINDVALL.
framställer verbformen i de olika numerus, tempus, modus,
och konjugationsformer, i aktiv och passiv hufvudform, i
påstående eller frågande form, utan man måste också från
början meddela talrika exempel på predikat, uttryckta genom
verb med passivbildande och modusbildande hjälpverb. Där
böra också finnas exempel på äkta och oäkta sammansatta
verb i predikatsform. I föreliggande exempelsamling
förekomma i de grundläggande första styckena knappt några
sådana exempel. Och dock, huru frapperande för ett barn är
det icke att få ögat öppnadt för vårt språks icke blott fylliga,
utan mycket välklingande predikatsformer! T. ex. »tåget
skulle hafva kunnat bli försenadt» eller »tåget skulle hafva
kunnat försenas», »intet lär hafva kunnat åtgöras»,
»kapitlet skulle hafva kunnat läsas om», »maskinen torde hafva,
spårat ur», »fartyget tör hafva lyckats komma fram» o. s. v.
Hvarför icke också taga upp sådana uttryck som »han går
ut och går», »gubben ligger och sofver» m. fl. Här torde
någon invända, att de många exemplen skola trötta. Nej !
Barn bli aldrig trötta på roliga exempel, och det är
lärarens sak att göra dylika exempel roliga; men det är
läro-boksförf:s sak att lämna material, när han en gång gifvit
sig ut för att vilja det. Nu är det sant, att ett par enk
lare exempel på slika predikatsformer förekomma längre
fram i repetitionsstyckena 10 och 11; men dels äro dessa
exempel för få och för tama, dels förekomma de ej, där de
bort förekomma, och det är onekligen ett fel. I st. f. att
subj. och pred. nu äro exemplifierade första gången i
tillsammans en enda kortfattad öfning, hade åt detta kapitel
bort anslås åtminstone tre stycken om icke flera.
Äfven objektets båda former, ackusativ- och dativobjekt,
finner anmälaren för snäft behandlade. Att icke ett enda
exempel på egennamn där förekommer, gör väl mindre, men
är gifvetvis en brist. Särskildt påfallande är dock
ofullständigheten i exemplifieringen af dativobjektet. Den
förargligaste bristen är den, som rör dativobjektets funktion.
Det är ju märkligt, att förf:ne i det för objektet i dativ
grundläggande 3:e st. alldeles glömt att angifva något
enda ex. på dativobj. såsom bestämning till ett adjektiv.
(Jfr Sundéns ex. »boken är mig nyttig»). Där en uttömmande
behandling kan ske utan antecipation af något för lärjungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
