Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
A. F. W. LINDVALL.
fogeord (utom om och huruvida) därjämte tjänstgöra som
satsdelar i bisatsen. Men viktigare för den logiska
uppfattningen är dock att lägga an på att från början
klargöra satsföreningens funktion att vara ett uttryck för
subordi-nationsförhållandet mellan två fenomen, af hvilka det ena
närmare bestämmer det andra. Härvid skall först och
främst uppvisas bisatsens speciella natur att motsvara subjekt,
objekt, adverbial och attribut, ty det är satsfogningens
kärna. Särskildt förtjänar framhållas, hvilken rikedom
språket äger att uttrycka adverbial medelst olika
konjunktionsbisatser. Lätt förklarlig är ju också den olika
funktionsförmågan hos olika slag af bisatser, i det att de allmänt
underordnade att-satserna samt de indirekta frågesatserna,
vanligen äro siibjektssatser eller objektssatser, de relativa
bisatserna i regel äro attributsatser ocli koiijuiiktionssatserna
merendels motsvara adverbial. Denna bisatsens funktion
bör frän första början klargöras för lärjungarna, och den
bör icke, såsom hos Sundén eller i ofvan recenserade
exempelsamling och i vanliga läroböcker, göras till föremål för
något slags efterskörd i form af ett särskildt kapitel i slutet
af satsläran, hvilket lätt nog bringar lärjungarna att tro pä
någon dubbel funktionsförmåga lios bisatserna, ty deras
enda funktion är och blir att utgöra bestämning till en
annan sats.
Satsfogningens egenskap af fullständig eller
sammandragen är, likasom vid satsbindningen, icke beroende af
fogeordet, utan af behofvet att mer eller mindre uttrycksfullt
framhäfva den ena eller andra leden i densamma, hvilket
äfven här visar sig i bisatsens egendomligt sammansnörda
form (i komparativa, koncessiva och interrogativa bisatser),
i det man låter antingen subj. eller pred. eller båda två
uteslutas i bisatsen, allt eftersom man vill betona det förra
eller det senare eller möjligen något annat, t. ex. Man vet, att
han dog i främmande land; däremot känner man ej, huru.»
Af dylika ex. visar sig kanske bäst den stora vikten att vid
den grundläggande undervisningen företrädesvis betona
bisatsens funktion.
På basis af lärjungarnas säkra kännedom 0111 den
vanliga satsfogningens båda former (fullständig och sammandragen)
öfvergår man sedan till behandlingen af den mera invecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
