Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner. 38
föräldrar, som ej voro förenade i ett iustum liiatrimonium.
Sid. 18: »Ingen kunde under republikens tid vara borgare i
två stater pa samma gång». Förf. hade bort förtydliga
dessa ord, som onekligen klinga litet underligt. Meningen
är, att en romare icke ens kunde mottaga borgerskap
honoris causa i en främmande stat utan förlust af sin
romerska medborgarrätt. Sid. 27 talas i sammanhang med
öfversikten öfver ståndsstriderna 0111 de plebejiska
folkförsamlingarnas utvidgade befogenhet. Här hade äfven betydelsen
bort framhållas af den begränsning, som plebejeriia lyckades
gifva användningen af det s. k. patrum auctoritas vid
cen-tnriatkomitierna. Sidd. 28 ff. talar förf. om klienterna. Den
rättsliga olikhet, han här statuerar mellan klienter och
plebejer, kan aum. för sin del icke få fatt i. Men frågan är
för vidlyftig att här diskuteras. Blott så mycket må sägas,
att den skillnad mellan klientelets äldre och yngre gestalt,
som Sundén i likhet med Madvig och andra vill göra
gällande, har bra klena stöd i de antika källorna. I sin
förklaring af patriciernas och plebejernas olika ställning
ansluter sig Sundén till den nu för tiden gängse
uppfattningen af patricierna som det ursprungliga borgerskapet.
Sidd. 47 ff. utvecklas de frigif nes ställning. Anm. har
ingenting att invända mot hvad S. meddelar om denna sak.
Men man saknar här, som nästan allestädes, där libertin i
komma på tal, dels en hänvisning till det naturliga och
berättigade i deras sociala och politiska tillbakasättande, dels
en erinran därom, att de dock icke voro så illa situerade i
jämförelse med den stora mängden, som det vid första
påseende kan se ut. Det heter t. ex., att de icke kunde
blifva ämbetsmän eller senatorer. Men hur många
medborgare voro i det läget, att de kunde fantisera om en
dylik upphöjelse? Sid. 50 säges om tribus, att de voro »en
indelning. af staden och landet i mindre
förvaltningsområden». Detta uttryck är icke väl valdt och finner icke
något berättigande genom det, som sid. 52 yttras om
tribus-indelningens ändamål. Sid. 71: »Nödvändigheten af
tillräcklig förmögenhet för de romerska statsämbetsniännen
berodde därpå, att dessa platser voro olönade». Denna
reflexion träffar just icke kärnan af saken, när det gäller att
förklara, hvarför en åtminstone skenbart fördelaktig ekono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
