- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtionde årgången. 1904 /
127

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127 anmälningar ocli recensioner.



redan skett, ali anledning att antaga. Genom en tabell,
upptagande olika tiders namn på 100 djur- och växtarter,
visar L., att sedan genom en vidgad kännedom om
natu-rens talrika alster ett systematiserande intresse började göra
sig gällande, utvecklingen — i stort sedt — fortgått från
ett naivt folkligt systematiserande till ett rent vetenskapligt och
från detta till ett populärt vetenskapligt, hvilket sistnämnda
äfven är det, som bäst tillfredsställer fordringarne på
acceptabla växtnamn. Vi beklaga, att vi af utrymmesskäl
nödgas afstå från en närmare redogörelse för dr L:s
framställning härutinnan.

Däremot kunna vi ej underlåta att något litet yttra
oss om det, som N. uppenbarligen anser vara det viktigaste
i sin skrift — nästan ett inventum à la Columbi ägg —, genom
hvilket han tror sig fullständigt hafva löst den svårighet,
som beror därpå, att vetenskapsmännens och den stora
allmänhetens uppfattningar af släktbegreppet ej harmoniera
med hvarandra. Detta tillvägagående — som i själfva
verket, ehuru N. tyckes förbisett det, finnes inom vår svenska
botaniska litteratur användt för mycket länge sedan —
består däri, att då äldre svenska författare (A. J. Retzius,
Liljeblad, E. Fries, Hartman m. fi.), liksom ock danska,
tyska o. s, v., efter anförande af det latinska släktnamnet
sätter ett svenskt (resp. danskt eller tyskt) sådant, så skall
man hädanefter till det svenska namnet foga »-släktet».
Man får ej — att anföra hans eget exempel — skrifva
Anemone, sippa, utan Sippsläktet, Anemone. -1) Och såsom stöd
härför anföres, att »om man frågar, till hvilka släkten
exempelvis Rödklöfvern eller Rofvan höra, så blir svaret
icke ’till klöfver, till kàV, utan ’till klöfver släktet, till
kål-släktef.» Med rätta påpekar L. häremot, dels att »ingen
torde någonsin hafva velat förneka, att man om hvilken art
som helst må kunna säga, att den ’hör till’ det eller det
släktet, och ingen lär heller anse det vara någon språklig
nyhet, att ett svar måste till formen rätta sig efter frågan».
»Språkbruket kräfver ingenting annat än frihet att, där det

N. påyrkar (med spärrad stil), att »de svenska såväl
art-som släktnamnen böra ställas framför de latinska». Oss förefaller
det vara alldeles likgiltigt, hvilken ordning man härvid använder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1904/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free