Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169 anmälningar ocli recensioner.
stånden en mycket obehaglig sak, som adeln endast med
lock, falska förespeglingar och trug lyckades genomdrifva.
Då nu frihetstidens statslif i sin utveckling företer en så
stor likhet med Polens, som de sociala förhållandenas stora
olikhet gärna kunde medgifva, framför allt statslifvets
förvandling till en tjänstemannamarknad med täflande partier,
som dirigerades af främmande makter och stodo i deras
såld, tå tyckes mig ock,- att man har rätt goda skäl att
tillskrifva Polens exempel en betydlig inverkan vid
bestämmandet af konungamakten i regeringsformen, detta måtte
nu hafva skett under aldrig så ursvenska fraser. Af flere
skäl kan man äga rätt att beteckna frihetstiden som Sveriges
polska äfventyr, och det tyckes, som adeln från början
ganska väl visste, hvad den gjorde. Men det ohyggliga
slutet på den polska leken anade väl på denna tid endast
få, åtminstone i Sverige.
Förf. tillerkänner frihetstiden äran att hafva gjorts
första försöket till brännvinslagstiftning i vårt land (sid. 85,
jmf. Frihetstiden 1898, sid. 230), men detta är knappt
riktigt. Eller måste icke de tidigare försöken att göra
brännvinsbränningen till en bryggarenäring, belagd med
accis, och särskildt Karl XII:s bref af 29 juli 1718 anses
som ett försök till lagstiftning mot brännvin i allmänhet
och husbehofsbränning i synnerhet? Däremot torde det
vara riktigt, hvad Malmström (11: 103) säger om 1731 års
riksdagsbeslut: »Detta var riksens ständers första lagstiftning
rörande brännvinet».
En fatalistisk uppfattning ligger bakom författarens
försvar för den politiska rättegången mot riksråden 1739
(sid. 113): »det fanns ingen annan väg, och den måste
pröfvas, om den parlamentariska regeringstanken skulle
kunna tränga igenom — —». Fanns det verkligen ingen
annan väg för rikets allsmäktiga ständer?
Att storskiftes förord ningen behöfde årtionden för att
genomföras eller visa sina verkningar (sid. 226), är väl litet
sagdt om en förordning, som ej är genomförd den dag i
dag är.
Författaren gör knappt full rättvisa åt frihetstidens
upplysta censorer (sid. 249), och i skildringen af Gustaf
III:s revolution har officerarnas motstånd eller tröghet väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
