Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270’
pontus leander.
ej lärjungarnes — af många nordtyskar företrädda —
uttal: en lärjunge, som från föregående klass har i minnet
uttalet »gëgnar» och nn gör bekantskap med ordet
»wäg-n9r», skulle ej förstå att genomföra den nödiga
uniformiteten, och hans uttal blefve därigenom direkt felaktigt.
På en punkt synes dock den nämnda uniformiteten ej
nödvändig att genomföra, nämligen i fråga om uttalet af
r(i). Visserligen är (tungspets-)r inom det nordtyska
gebitet ännu det allmänt rådande uttalet och i teaterspråket
rent af det enda godkända, men det mellan- och sydtyska
uvulara ^ tenderar märkbart att vinna terräng, särskildt i
städerna. Vi svenskar, som från olika trakter af vårt land
känna båda dessa likvidor, äro vana att uppfatta
förekomsten af det ena eller det andra ljudet såsom ett provinsiellt
eller rent af individuellt drag, och det visar sig också, att
äfven om läraren i sitt uttal af tyskan har en lärjunge,
som i sin svenska dialekt har r, likaledes för tyskans
vidkommande utan vidare substituerar detta ljud.
Otvifvelaktigt förfar en skånsk lärjunge, hvilkens lärare använder
tungspets-r, på analogt sätt.
Då alltså båda ljuden kunna betraktas såsom
likberät-tigade och ingen konfusion i lärjungens uttal genom olika
lärares inflytelser är att befara, torde uttalet af rQJ ej
behöfva göras till föremål för särskild uppmärksamhet.
Undantag inträffar naturligtvis, då lärjungen, såsom fallet är
med västgötarne, i sin egen dialekt har benägenhet att i
olika ställningar använda olika ljud, hvilken vana han ju
ej får öfverflytta på sitt tyska uttal.
Enär det apicala r för månget barn, som invants att
använda det uvulara ljudet, erbjuder svårigheter, beredes
genom en eftergift i detta hänseende undervisningen i många
fall en afsevärd lättnad.
•s
Att vid ett läroverk genomföra en uniformitet af
antydd art skulle ej stöta på några större praktiska hinder.
Det torde ej vara svårt för den enskilde att gifva efter i
en tvist, där det ena erkännes i och för sig vara ungefär
lika rätt som det andra, och hufvudläraren, lektorn, torde
här som i andra frågor få afgörandet i sin hand. Men
visserligen skulle man nödgas förutsätta de förbättrade
förhållanden i afseende på lärarekompetensen, som så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
