Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
G. MELLEN.
glosornas eller de grammatiska reglernas skull, utan såsom
ett medel att förvärfva sig en värdefull reel kunskap. Och
är det en allmängiltig sanning, att realinnehållet i en
ele-mentarbok alltid bör röra sig omkring det land och det
folk, hvars språk man genom den vill lära sig, så gäller
den alldeles särskildt om den latinska elementarboken.1)
Ur Greklands och Roms historia, mytologi och kulturhistoria,
ur dessa båda stora kulturfolks rika förråd af anekdoter,
ordspråk, citat och sentenser, som ännu i dag ofta användas
i såväl tal som skrift, böra såväl de lösa satserna som de
sammanhängande styckena i elementarboken vara hämtade.
Och öfverallt där så ske kan böra de tagas oförändrade
direkt ur de antika författarne.
Röster hafva, som bekant, höjts för, att den latinska
elementarboken icke skall bestå af enstaka meningar, utan
uteslutande af sammanhängande läsestycken. Principiellt
sedt vore detta måhända det riktigaste. Men då det torde
vara omöjligt, att ur den latinska litteraturen leta ut
tillräckligt många småbitar, som kunde fogas samman till en
slags elementarbok, med ständig hänsyn till det grammatiska
pensum, som måste inläras successive under metodiskt
fortskridande från det lättare till det svårare och med
undvikande af allt, som verkar störande och förvirrande; och
då det nog är lika omöjligt för en vanlig dödlig att skrifva
samman en dylik bok utan att blifva både pueril och banal,
så får man nog tolerera de enstaka meningarne, särskildt
på det allra första stadiet. Sådana tyckas mig också i och
för sig vara mer lämpade för detta opererande med texten,
som jag nyss rekommenderat, än de sammanhängande
styckena, som från början böra läsas först och främst för sitt
innehålls skull. Sådana stycken böra däremot vara inströdda
här och hvar såsom »diverticula amoena et requies animo»
utan att innehålla något väsentligt nytt i grammatiskt,
syntaktiskt eller ens lexikaliskt afseende, endast till
sammanfattning och repetition af det redan genomgångna. Och man
skall icke vara rädd för att göra dem både omfångsrika och
*) Jfr härom Julius Ziehen: Über die Verbindung der
sprachlichen mit der sachlichen Belehrung. Frankfurt a. M. und Leipzig
1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
