Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
KNUT HOLMBERG.
man ju en atom eller atomgrupp, som utgör en gemensam
och karakteristisk beståndsdel för en hel klass af föreningar,
under det att man med jon menar en laddad (pos. el. neg.)
atom eller atomgrupp. Häraf följer, att jonen alltid är fri,
under det radikalen äfven kan vara bunden.
Radikalbegreppet således vidare än jonbegreppet, men detta senare
utan ali jämförelse det viktigare, då ju de flesta reaktioner
ske genom jonernas verkan. Dissociationsbegreppet, här’
det elektrolytiska, införes samtidigt med jonbegreppet.
Detta kan helt enkelt ske genom meddelandet af det
faktum, att de flesta syror, baser och salter i vatten (el. ett
annat dielektricum) uppdelas delvis. Så t. ex. sönderfaller
en del af HCl i H och Cl; KOH i H och OH, som benämnes
hvdroxyd, K2 SO4 i K, K och SO4, o. s. v. De
genom spaltningen uppkomna fria beståndsdelarne
benämnas joner och äro till sin karaktär, i motsats till de
osönderdelade beståndsdelarne, elektriska, H och metaller i
allmänhet positiva, resten af föreningarne negativ. Jonerna
besitta rörelse, hvars hastighet är konstant inom vätskan,
men olika för olika joner. Det är viktigt att framhålla, att
de fria jonerna ständigt vexla, vidare, att utbytet sker i
alla möjliga riktningar. Genom jonerna, eller som de äfven
kallas den dissocierade beståndsdelen, ske reaktionerna;
den odissocierade beståndsdelen deremot deltagar ej i
dessa. Begreppet dissociationsgrad blir i följd af det
föregående alldeles själfklart.
Man kan naturligtvis på detta stadium ej ännu
framställa mer än några få bevis för sanningen af dessa satsers
giltighet. Svårigheten att sönderdela rent vatten med
elektrisk ström och förklaringen härutaf, samt lättheten vid
tillsats af syra, synes mig vara ett ytterst lämpligt exempel
för belysning af hithörande frågor, allra helst då detta i
Almqvist och Nordenstams förberedande
försökssamling-(hvilken ju begagnas i de flesta läroverk vid kemi 11
ldervis-n in gens början) är ett af de första exempel, som upptages
till behandling. De öfriga bevisen få lämnas till längre fram,
och till hvilka jag senare vill återkomma. Det kan synas,
som om dessa teoretiska begrepp skulle vara för en lärjunge
oå en jämförelsevis låg ståndpunkt som uti Ring I
omöj-Hga att fatta. De torde likvisst ej vara svårare än molekyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
