Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »NATURLIG» OCH »ALGEBRAISK» RÄKNING. 203
■— I valet mellan att utbilda lärjungen till en räknemaskin
med stor produktionsförmåga af felfri beskaffenhet eller
till en tänkande man bör således icke råda någon tvekan.
Lektor Nordlunds farhågor, att man hos oss företrädesvis
valt det förra alternativet, hvilka farhågor visserligen synas
vara välgrundade att döma af läroböckernas beskaffenhet,
torde ändå utan ali fråga vara öfverdrifna. Ty den
muntliga framställningen blir dock i de flesta fall afsevärdt skild
från bokens. Ett par af författarna (hrr Meyer och
Hedström) betona också, att reglernas plats är olämplig, sedt
från en genetisk framställnings synpunkt, och de hafva
dit-satts där de stå, förmodligen endast för den systematiska
öfversiktens skull. Hvad vi lida brist på allt framgent, är
emellertid en rikhaltig samling inledande exempel för fjärde
klassen. Att skaffa sig sådana är nog ej förenadt med så
ringa möda för den enskilde läraren, som
läroboksförfattarna synas föreställa sig1). Blir den bristen i sinom tid
undanröjd, är ofantligt mycket vunnet, ty för det följande
stadiet kan man plocka ut lämpliga exempel, i hvilken af de
nämnda läroböckerna man än väljer.
Då vi således oponera oss mot att föreskriften, att
ekvationers lösning skall vara den väg, hvarpå lärjungen
införes i algebran, tolkas så, att man inledningsvis uppställer
en serie regler, som lärjungen har att först och främst
inprägla, så påyrka vi endast samma förfarande, som man
oemotsagdt använder i aritmetiken i de första klasserna.
Ty fastän den synpunkten bör hela tiden vara den
vägledande vid de successiva utvidgningarna af talbegreppet,
att de från hela tal kända räknelagarna också skola gälla
inom det utvidgade talområdet, så lär det väl icke falla
någon in att inleda bråkläran med regler, som hafva afseende
därpå. Det blir först på ett betydligt senare stadium
lärjungen mäktar begripa dylika saker. Den ende, som jag vet
hafva påyrkat motsatsen, är Gustaf Lindborg, Lärobok i
bråk’), däri lärjungen får inskärpt följande regel: »man har
rättighet att behandla bråktalen precis som de vore hela tal».
Mot denna regels både form och innehåll har redan lektor
Collin, förordet till förut anförda arbetets första upplaga.
2) Strömsbro, Svenska Skolmaterielbolaget, 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
