Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - J. Reinius. Om disciplinen vid våra läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om disciplinen vid våra läroverk
55
varmhjärtade lärare nog vara de bästa sakkunniga. Ty de
ha oändligt många fler ungdomar under sin iakttagelse än
föräldrarna, och om de än inte kunna ha det personliga
intresse och den kärlek till var och en som en far eller mor,
så äro de ju i stället mer opartiska.
Ungdomens fostran till ordning och tukt har två sidor:
en positiv och en negativ.
Den positiva är naturligtvis den ojämförligt viktigaste.
Läraren bör genom personligt föredöme af plikttrohet, manlig
öppenhet, hyfsning och självbehärskning i tal och gärningar,
genom personlig påverkan och genom anordningar i skolan
söka locka fram lärjungarnas goda karaktärsegenskaper, få
dem att trivas med, ja, älska plikttrohet, ärlighet samt
ordning och tukt i smått och stort.
Redan på ett lägre stadium kunna en stor del lärjungar
vara tillgängliga för förklaring av meningen med en del
nödvändiga ordningsregler, av skadligheten för dem själva av
fusk o. d. och i allmänhet förstå, att lärarna befalla och
förbjuda i lärjungarnas intresse. Så kan man utveckla
lärjungarnas moraliska tankeförmåga — om uttrycket tillåtes —
och den värdefullaste lydnaden, den glada och villiga. Men
naturligtvis kan icke allt förklaras, och lärjungarna måste lära
sig att »visa sina lärare ovillkorlig lydnad samt fogligt och
utan gensägelse mottaga deras föreskrifter, tilltal eller
bestraffningar». (Läroverksstadgan § 51,2.)
Idealet av skolordning är naturligtvis ett förtroendefullt,
rent mänskligt förhållande mellan lärare och lärjungar.
Alltifrån 1859 heter det ju i läroverksstadgan: »Läraren erinre sig,
att han vid sitt kalls utövning i förhållande till lärjungen
företräder faders ställe.» Det bör då mellan lärare och
lärjungar vara ett i god mening patriarkaliskt förhållande
liksom mellan far och söner, som känna sig utåt solidariska
och inbördes i självklar över- och underordning. Ett sådant
förhållande är dock inte lätt att framkalla. Ty det finnes
nog hos många pojkar en ingrodd föreställning om att
lärarna äro deras naturliga fiender med intressen, motsatta deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
