Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - J. Reinius. Om disciplinen vid våra läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om disciplinen vid våra läroverk
65
göring på det nedre skolstadiet (endast några veckotimmar
under 6—7 år). Jag känner även motvilja mot att slå barn
och pojkar. Men nog tror jag mig känna pojkar också på
lågstadiet tillräckligt för att inse, att på detta stadium
händelser kunna inträffa, vilka bäst klareras med ett duktigt kok
stryk eller annan kraftig kroppsaga, given omedelbart, dock
utan uppbrusning. Jag säger detta om mig personligen för
att antyda, att lärare, som inte själva behöva hårdhänta
disciplinmedel, dock måste söka sätta sig in i kamraters behov
och inte självbelåtet avfärda saken med hänvisning till vår
tids humanitet o. d. Jag tror, att även utmärkta lärare kunna
ha olika behov härvidlag.
Naturligtvis är inte en stränghet, som någon gång tar till
kroppsaga, alltid detsamma som auktoritet och disciplin. Men
å andra sidan kan en sådan stränghet väl förenas både med
faderlig välvilja och med ädel, gedigen humanitet.
Gentemot talet om »allmänna opinionens» röst i denna
fråga vill jag endast säga, att det är vi, lärarna, som
härvidlag böra leda och upplysa den allmänna opinionen.
Mot att ge läraren större befogenhet talar faran för
missbruk — särskilt av de farliga örfilarna — ; för talar det skälet,
att, om det verkligen behövs kroppsaga som straff i
undantagsfall, så bör den ges i det psykologiska ögonblicket, d. v. s.
omedelbart efter förseelsen, av läraren själv.
Det förefaller mig, som om man kunde vinna denna fördel
utan olägenheten av missbruk genom att ta upp
resolutionsförslaget från Linköpingsmötet. Jag skulle dock för
säkerhets skull vilja göra den inskränkningen, att örfilar borde
vara förbjudna. Och det är endast med stor tvekan, som
jag så gör Linköpingsförslaget till mitt.
Men en sak har jag klar för mig.
Det frapperar en vid studiet av denna fråga, hur lag och
praxis här tyckas gå isär. Vid Linköpingsmötet uttalade
också rektor sigfrid AlmquisT rent av, att förbudet för
lärare att använda kroppsaga visserligen vore »teoretiskt
Pedagogisk Tidskrift 1913. Häft. 2. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
