Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - E. Edström. Bör formen för språkskrivningarna i studentexamen ändras?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
e. edström
mot det då (alltsedan 1875) tillåtna bruket av grammatik i
de skriftliga examensproven och den bedrövliga återverkan
på hela språkundervisningen — och särskilt på den franska
— som utövades av den på den tiden vanliga grammatiska
svårighetsgraden i de svenska översättningstexterna. Vi
tänkte oss emellertid de önskvärda reformerna i olika gestalt:
hr O. föredrog avgjort den fria uppsatsen; jag sökte
uppvisa, att svårigheterna i praktiken vid att med rättvisa och
vid olika läroverk någorlunda enhetligt bedöma och betygsätta
dylika prov skulle bliva oöverstigliga. Men båda höllo vi på
den fordran, att provskrivningen skulle ske utan alla
hjälpmedel: varken lexikon eller grammatik skulle få begagnas.
Men översättningstexten skulle då givetvis å andra sidan
vara elementär såväl med avseende på ordförråd som
grammatik. Som det skulle bli alltför vidlyftigt att här söka i
huvuddrag återge våra resp. resonemang, tar jag mig
friheten hänvisa intresserade lärare till uppsatserna i fråga. Ett
par år senare återupptog lektor A. Nordfelt i Ped. Tidskrift
(1893, s. 274 ff.) frågan »Om det franska avgångstemat»
såsom, i dess dåvarande form, det förnämsta hindret för en
förbättrad undervisning i språket. Med stöd av gjorda
erfarenheter konstaterar han, att den fria kompositionen såsom
form för examensprov erbjuder flera grava olägenheter,
däremot finner han förslaget, att provet skulle utgöras av en
översättning till franska av en lätt svensk text utan lexikon
och grammatik »i alla avseenden förträffligt». Och att denna
metod, i motsats tiU den förra, fortsätter hr N., »lämnar en
fullkomligt exakt exponent för lärjungens kunskaper, därpå
torde ingen kunna tvivla.»1
Sedan ovannämnda uppsatser publicerades, har som be-
1 Artikeln slutar med en skäligen oväntad — jag skulle vilja säga —
saltomortal: med förslaget att, såsom en övergångsform, låta skribenten
behålla grammatiken såsom enda hjälpreda. Förf. synes emellertid själv
uppfatta detta sitt förslag något humoristiskt, då han tillägger: »Detta,
märker jag med bävan, är den upp- och nedvända världen, men kanske är
det just där, som språkundervisningens invecklade problem skall lösas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
