Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - J. A. Ahlberg. Lindwall, Kristna religionen. Tros- och sedelära för skolungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So anmälningar och recensioner 88
Jesu bergspredikan, där de gammaltestamentliga sedliga kraven
fördjupats och förandligats och därigenom fått ett rikare
innehåll. Vad som tydligt visar, att de inte utan vidare sammfalla,
är sabbatsbudet. Sabbaten firas inte längre i kristenheten. Den
kristna söndagen har ju ett helt annat ursprung och en helt
annan karaktär, något, som vid undervisningen även på lågstadiet
tydligt bör komma fram.
Förf:s strävan att i sin framställning få fram en
uppenbarelsens historia har också lett honom till att ge en översikt av
profetismen och att i inledningen till kristologien ge ett stycke
israelitisk historia och en översikt av gamla testamentets skrifter.
Särskilt översikten av profetismen förefaller mindre lämplig Den
föregriper ju vad som i klass 4 skall genomgås i Israels historia,
där det just blir fråga om att följa de religiösa och sedliga
tankarnas utveckling hän mot kristendomen.
Framställningen av kristologien hör säkerligen till de mest
vanskliga uppgifterna inom tros- och sedeläran. Detta visar sig
också i denna lärobok. Först ett uttryck, som i sammanhanget
blir missvisande. Jämte uttrycket »Guds uppenbarelse genom
Kristus» förekommer också »uppenbarelsen genom evangelium».
Det kunde då ligga nära till hands att anta, att uppenbarelsen
genom evangelium inte inneslöte de sedliga kraven, då dessa ju
ha mött i den föregående framställningen under rubriken
»uppenbarelsen genom lagen». Åter en erinran om att förf:s indelning
av uppenbarelsen och försöken att i tros- och sedeläran få in en
uppenbarelsens historia inte tjäna att ge de kristna tankarna
större tydlighet.
Det kristologiska stoffet fördelar förf. så, att han först talar
om vem Jesus var och sedan vad Jesus gjort genom sin lära och
genom sitt liv och sin död. Varken från innehållssynpunkt eller
från logisk synpunkt synes mig framställningen vara
tillfredsställande. Den kommer att lida av en mängd upprepningar. Vi
få så gott som två gånger en framställning av Jesu liv.
Hänvisningen å sid. 76 till Apostlag. 3 — 4 kap. verkar störande i
sammanhanget, då förf. ju här enligt evangelierna söker ge en
bild av Jesus. Och berättelsen i fråga inte blott stör
sammanhanget. Den blir begriplig först efter framställningen av Jesu
person och verksamhet. Större delen av detta parti: »vem Jesus
är» synes mig lämpligen böra ha fått sin plats antingen i
skildringen av de huvuddrag av Jesu liv, förf. velat ge, eller efter denna
skildring. I alla händelser blir det först mot denna bakgrund,
som vittnesbörden om Jesus få sin rätta belysning.
Det är väl strävan efter att så mycket som möjligt följa
Pedagogisk Tidskrift 1913. Haft. 2. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
