Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - F. G. Ljungkvist. Om några nödvändiga förändringar i vår logikundervisnings lärostoff (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOGI KUNDER VISNINGENS LÄROSTOFF
245
förhållande, som satt omisskänneliga spår i de äldre
framställningarna av vetenskapsläran. Nu leva vi i en annan tid.
Det är nu fastslaget, att den forskande människoanden måste
i alla realvetenskaper nöja sig med det logiskt sannolika som
resultat, låt vara, att detta genom fortgående verificering kan
i oändlig progression närma sig den logiska vissheten utan
att någonsin uppnå den. Under sådana förhållanden blir i
vetenskapsläran kapitlet om det logiska sannolikhetsbeviset
minst lika viktigt som det om det logiska visshetsbeviset;
det duger ej längre att betrakta det som ett oväsentligt
bi-hang, och en nutida lärobok i logik, som ger en oriktig
framställning av det, begår ett kapitalfel. Det är just, vad
BS och SK göra, dock utan ansvarighet på deras sida, ty
traditionen är den ansvarige.
Får man tro BS, består det logiska sannolikhetsbevisets
skillnad från visshetsbeviset däri, att det som slutande är
logiskt felaktigt. Induktionsbeviset säges till sin logiska form
vara ett slutande efter tredje figuren men med universell
slutsats, analogibeviset ett slutande efter andra figuren men
med affirmativ slutsats, hypotesbeviset ett slutande från
följdens verklighet till grundens. Onekligen är den lärjunge
ursäktad, som efter en sådan utredning sätter likhetstecken
mellan logisk oberättigad och logiskt sannolik slutsats. SK
felar på annat sätt. Mot dess framställning av
hypotesbeviset är mindre att anmärka, så mycket mer mot dess teori
för induktions- och analogibevisen. Boken utgår i motsats
till BS från det riktiga, att dessa bevis till slutformen äro
korrekta, och att deras bristande beviskraft beror på
bristande visshet hos en av bevisgrunderna, men detta utföres
högst olyckligt. Såsom den översats, vars bristande visshet
bär skulden för bevisets svaghet, angives för
induktionsbeviset satsen »Vad som gäller om alla kända arter eller fall,
det gäller ock om släktet», och för analogibeviset: »Om många
egenskaper hos ett ting återfinnas hos ett annat ting, så
gäller detta även om det förras övriga egenskaper.» Dessa
generella satser skola vara sannolika, d. v. s. hava makt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
