Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Nils Höjer. Nya handböcker i allmän historia: Världshistorien berättad för svenska folket av Johan Bergman och Emil Svensén, 2:a uppl.; Ur folkens historia. Kulturhistorisk läsning för den mognare ungdomen av Emil Svensén; Gleerupska biblioteket, III. Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
2 6o ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
ligheter och försummade tillfällen, som icke alldeles falla sub
r.atione boni. Sålunda leker honom ett korståg mot turkarna i
medeltidens stil gång på gång i hågen, och från Lamartines
republikanska ståndpunkt 1848 finner han, att den djärvaste
beslutsamhet varit den högsta försiktighet, och att »en kraftig
anfallsrörelse under republikanska härförare mot Tyskland och Italien,
där alla troner redan började vackla, kunde berett deras lika
hastiga som fullständiga undergång och kastat världsdelen in i
en omstörtning av. vida större mått än den, som nu tog sin
början». Det sedliga patos, med vilket författaren omtalar »grov
osedlighet och styggelig skörlevnad», i synnerhet vid hoven,
erinrar icke litet om W. E. Svedelius, och likaså hans strävan att
lämna ett rättvist erkännande åt den goda viljan och det ärliga
uppsåtet hos en Alexander I och andra furstar, närmare vår
egen tid, i vilkas fridspalmer och kristliga regemente författaren
ingalunda ser rena rävkonster eller kanske inga rävkonster alls.
Dock ligger måhända en spjuver bakom orden, att den heliga
alliansen »lika redligt» åsyftade folkens väl som fredsmanifestet
av den 24 augusti 1898 (IV: 511).
Mänsklighetens stormän, sådana som Gustav II Adolf och
Washington, lagerkronas med rätta i en varm och medryckande
sympatisk teckning, under det att sådana dubbelnaturer som
Voltaire och Rousseau visa sig i en både sannfärdig och
verkningsfull clair obscur. Författarens inledande betraktelser över
»skolbänkarnas officiella förgudning» i fråga om Gustav Adolf torde
emellertid icke hava synnerligt fog, ty det skulle väl vara C. T.
Odhner, som nu i mer än ett halvt sekel behärskat nästan alla
svenska skolbänkar, vilken därför i första rummet vore ansvarig.
Det är ingen väsentlig skillnad mellan författarens egen teckning
av Gustav Adolf och Martin Weibulls äreminne, och det lärer
väl icke finnas många skolkatedrar, från vilka man gjort sig
skyldig till ett så »osjälvständigt eftersägande», att man upptagit
Weibulls alldeles omöjliga tolkning av Gustav Adolfs tal vid 1617
års riksdag, i vilket han uppfattar »den bäcken» som liktydigt
med Östersjön (se I: 469 och 474).
Man kan knappt följa en bättre ledare än Emil Svensén i
fråga om samfärdselns betydelse för folkens historia. Mer än
tveksam måste man däremot ställa sig gent emot hans
rasbiologiska betraktelser av olika slag. Det är sant, att i de religiösa
förföljelsernas och religionskrigens dystra historia religionen ofta
å de anfallandes och förtryckarnas sida icke varit något annat
än en täckmantel för befordrande av krassa materiella intressen,
rikedom och makt. I övrigt hava de haft sin egentliga grund i
det dolska hat, som de stilla i landena i alla tider ägnat åt Över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
