Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Nils Höjer. Nya handböcker i allmän historia: Världshistorien berättad för svenska folket av Johan Bergman och Emil Svensén, 2:a uppl.; Ur folkens historia. Kulturhistorisk läsning för den mognare ungdomen av Emil Svensén; Gleerupska biblioteket, III. Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
det torde vara mer än tvivelaktigt, att den store kurfursten lånade
både mönster för sitt statsskick och aktning för kunskap och
vetenskap från Sverige (II:’365), eller att de fromma kväkarna
måste lära sig indianernas milda behandling av svenskarna i
Delaware (II: 321). Det torde ock vara en väl exklusivt svensk
måttstock, som låter författaren se ett felgrepp i Petersburgs
anläggning och förvandling till rysk huvudstad såsom stridande mot
Rysslands nationella uppgift, men på samma gång se successivt
Polens och Preussens nationella uppgift i försvar av den
västerländska kulturen mot Ryssland (II: 308, 519, 520).
Ehuru jag väl vet, att fellistor i recensioner icke äro någon
behaglig produkt och pläga åstadkomma mycken förargelse,
finner jag dock ingen anledning att i denna fortsättning av en
gammal recension, som väl blir min sista i Pedagogisk Tidskrift,
övergiva den metod, som jag från början inslagit och fortfarande
anser som riktig eller fullt försvarlig. Visserligen kan en
recensent sällan hoppas att övertyga vederbörande författare och
åstadkomma rättelser i nya upplagor, ty människor se i allmänhet icke
mera, än de vilja se, och ytterst få äro de, som icke anse sin
ära angripen i sina misstag, om än så oskyldiga. Men jag har
efter 40 års erfarenhet som studerande av svenska och främmande
recensioner det bestämda intrycket, att jag haft mycken nytta
och även glädje av sådana, som ingått i detaljgranskning, men
endast ringa valuta av allmänna omdömen och endast
undantagsvis någon behållning av rena referat. Ofta nog bero också de
allmänna omdömena och de vidimationer, som utfärdas om
arbetens korrekthet, huvudsakligen eller uteslutande därpå, att
vederbörande tagit sin uppgift alltför lätt. Det erkännes
emellertid, att en mångfald av detaljanmärkningar lätt kan giva läsaren
den föreställningen, att det recenserade arbetet är dåligt och
otillförlitligt, och är det fråga om en ny bok, som söker sin publik,
kunna därför anmärkningarna innebära en orättvisa, även om de
äro i sig berättigade. Svenséns arbete är dock nu säkerligen så
allmänt spritt både bland den stora allmänheten och i skolorna
och är för övrigt så gott, att det väl tål vid att synas i
sömmarna. Jag upptager icke här de omdömen och resonemanger,
vid vilka jag känner mig uppfordrad att sätta frågetecken, utan
endast uppgifter, som jag anser oriktiga.
I (IV): 5. Det är så långt ifrån att »Sigurd Jorsalafar var den ende,
som vågade det djärva försöket att med våld öppna en sjöväg från
världshavet till Medelhavet», att det mångfaldiga gånger utfördes med bättre
lycka än av Sigurd både före och efter hans tid. Se t. ex. Fabricius,
Forbindelserne mellem Norden og den Spanske halvø. Kjøb. 1882.
I: 106. Det var icke »första gången i historien», som en fransk ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
