Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Aug. Hallenberg. Om rätt för s. k. kvarsittare till befrielse från terminsavgifter - E. Solander. Inledning till läran om induktionsströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om kvarsittares rätt till befrielse fr. terminsavgifter 341
Vad jag ovan velat visa är sålunda, att den formella rätten
ej utesluter möjligheten för att även kvarsittare, däri inbegripna
de, som under sitt kvarsittande bytt om linje, kunna erhålla
nedsättning i eller befrielse från terminsavgifter. När de
skola erhålla sådan nedsättning eller befrielse, d. v. s. när
de betingelser enligt skollagen för denna rätt, vilka
behandlats i det föregående, äro fyllda, det tillkommer
terminsavgiftsnämnden att avgöra i varje enskilt fall. Denna har att i övrigt
fatta sitt beslut efter lämplighet och billighet, »efter
samvetsgrann prövning av ingivna handlingar och för övrigt
upplysta och kända förhållanden efter bästa förstånd». Att det
emellertid torde vara endast i tämligen sällsynta fall, som
kvarsittare kunna anses förtjänta av nedsättning eller befrielse,
är givet. Även om skollagen ej så skarpt markerat
skillnaden i betingelserna för denna rätt mellan kvarsittare och
icke-kvarsittare, torde det ej vara tvivel underkastat, att
nämnderna i praxis behandla eller böra behandla den förra
kategorien vida strängare än den senare. Skall det bliva
fråga om att bevilja en kvarsittare nedsättning, vill nog
nämnden hava full förvissning om att lärjungen i fråga verkligen
fyller de anspråk på flit och lämplighet för studier, som
skollagen uppställer.
Inledning till läran om induktionsströmmar.
Av E. Solander.
Man förstår en sak i den mån, man fattar dess
nödvändiga samband med det förut bekanta. Det synes vara
så mycket större skäl att ur denna synpunkt behandla
in-duktionsströmmarna, som Faraday fann dem (1831) ej av
en slump, utan emedan han sökte efter dem.
Enligt Biot-Savart’s lag verkar en oändlig rätlinig ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
