Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - O. Bensow. Nya testamentet i fullständig överensstämmelse med den av Bibelkommissionen utgivna normalupplagan 1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35°
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 i 7
Matt. 15: 27 lyder i nyaste förslaget: »Ja, Herre. Också
äta ju hundarna allenast af de smulor, som falla från deras
herrars bord». Hvarifrån har B. K. fått ordet allenast? Det är
kommentar och en dålig sådan. Det saknar hvarje motsvarighet
i någon känd handskrift. Det förrycker meningen i kvinnans
svar, som bättre återgifvits med: Likväl äta hundarna af de
smulor o. s. v.
I Joh. 1: 14 har den äldre öfversättningens riktiga »såsom den
af Fadren enföddes härlighet» utbytts mot det platta och
meningslösa »såsom en enfödd sons från sin fader». En analog
försämring finna vi i samma kapitels v. 18, där »den enfödde
Sonen, som är i Faderns sköte, han har uppenbarat honom»
utbytts mot »han har kungjort hvad Gud är».
Joh. 19:5 öfversatte B. K. år 1883 »Se, människan». År
1907 försämrades detta till »Sen denne man». Ar 1912
öfver-sätter man: »Se, här är mannen», h vari jag icke kan finna
annat än en ytterligare försämring. Obs.! Vulg. Ecce homo.
Fil. 2: 7 f. »Så tedde han sig i utvärtes måtto såsom en
människa och ödmjukade sig själf och blef lydig intill döden, ja,
intill döden på korset» är likaledes en försämring gentemot 1883
års öfversättning, som riktigt framhåller utblottningen på
gudomshärligheten och det däraf följande människovardandet såsom ett
moment samt ödmjukandet af den människovordne såsom ett
a?inat.
Rom. 2: 5 öfversättes 1883 riktigt och ordagrant »när Guds
rättvisa dom varder uppenbar». Utai> annan begriplig anledning
än önskan att ändra så mycket som möjligt öfversätter man år
1912 »då när det blifver uppenbart, att Gud är en rättvis
domare». Detta är mindre ordagrant och en afgjord försämring.
Rom. 3: 26 öfversättes år 1907 »kunna göra enhvar
rättfärdig, som komme till tro på Jesus». Bättre hade varit att
låta relativsatsen helt enkelt lyda: »som tror på Jesus». En
orimlig parafras är däremot 1912 års påhitt: »som låter det komma
an på tro på Jesus».
Rom. 12:8 öfversättes år 1883 »förmanar någon akte han
på förmanandet». År 1907 utbroderas detta till »Är någon satt
till att förmana, så akte han på huru han förmanar». Här äro
en del ord tillagda, hvilka sakna motsvarighet i grundtexten,
hvarför denna öfversättning är afgjordt sämre än den af år 1883.
År 1912 heter det: »Är någon satt till att förmana, så akte
han på sin plikt att förmana». Lektor Waldenström har redan
med rätta energiskt påpekat det orimliga i denna öfversättning.
Det är i jämförelse med öfversättningen år 1907 ytterligare en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
