Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Sigurd Segerström. Korlén, Tysk språklära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
ANMÄLNINGAR OCe RECENSIONER <444
digt behandlade i formläran: Bestämda artikelns bruk. —
Obestämda artikelns bruk. — Pronomina [utom es som formellt
subjekt (se syntaxkapitlet »Subjekt»!)] och upprepning av pers.
pron. efter relät. pron. (kap. »Predikat. § Person och numerus).
— Prepositioner samt adverb och konjunktioner, vilka senare
ordklasser hos Hj. förekomma både i formläran, den egentliga
syntaxen och Homonymer och Synonymer. Däremot äro
exemplen på bruket av de modala hjälpverben, som hos Hj. förekomma
både i formlära och syntax, hos K. alla förda till satsläran.
Syntaxen är, som nämnt, behandlad efter satsdelar. I grund
och botten är det ej svårare att finna sig till rätta i en sådan
grammatik utan lättare, ty man har en fast norm att gå efter.
Man behöver ju blott fråga sig, vilken satsdel ett visst uttryck
är, för att veta, under vilken syntaxrubrik det skall sökas. Ett
tids-adverbial sökes alltså under huvudrubriken »Adverbial» och
underrubriken »Bestämning till verb», konstruktionen av adjektivet
»mächtig» under samma huvudrubrik och underrubriken »Bestämning
till adjektiv», en egenskapsgenitiv under »Attribut», infinitivläran
under »Predikat», konstruktionen av verbet »anklagen» under
»Objekt» (»ack. och gen. som samtidiga objekt») etc.
I formläran användas små satser eller åtminstone ordgrupper
som böjningsmönster för att, såsom förf. motiverar det i sitt
utförliga Förord, »visa ordformerna i funktion». Åtminstone rent
teoretiskt sett, är detta en sund och riktig princip, ty, som förf.
säger, »för barnet ställer det sig vida naturligare att avgöra
än-delsespörsmål från fall till fall efter inlärda mönsterformer»; och
det behövs »mångårig grammatisk skolning för att i minnet
behålla bilder av paradigm och ändelseöversikter». Ett paradigm
är ju ofta en rent abstrakt konstruktion. K. påpekar t. ex. med
full rätt, att ordföljden i verbparadigm som »ich habe gehabt»
och »ich würde haben» aldrig kan komma till användning och
ordföljden i vissa andra uttryck endast undantagsvis. — Kasus
anföras i böjningsmönster och eljes i ordningen nominativ,
acku-sativ, dativ och genitiv. Härigenom vinnes, att de former, som
oftast äro sinsemellan lika, sammanföras, och att kasus upptagas
i den ordning, vari de böra inläras enligt gällande kursplaner,
och vari de faktiskt förekomma i de nyare elementarböckerna.
Att alltså genitiv, som dessutom både i det talade språket och
i det moderna skriftspråket minst ofta kommer till användning,
har satts sist, förefaller mig vara en riktig och välbetänkt
åtgärd, både ur teoretisk och ur praktisk synpunkt. — Exemplen
äro i allmänhet hämtade ur Rodhes Tysk Läsebok för
realsko-skolan, som numera, enligt uppgift av K., användes vid de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
