Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Sigurd Segerström. Korlén, Tysk språklära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
ANMÄLNINGAR OCe RECENSIONER <444
ock till att skänka honom den rätta uppfattningen av språket
såsom utvecklande sig efter fasta lagar, som ligga djupare än
ytan. De metodiska anvisningarna för undervisningen i
gymnasiet betona ju ock önskvärdheten av lärjungens införande i ett
mera vetenskapligt studium av språket, dess liv och utveckling.
Undert. är kättersk nog att hålla före, att i en skolgrammatik
en populärt hållen och livfull språkhistorisk översikt, till vilken
de intresserade lärjungarna under språkstudiets gång på
lämpliga punkter hänvisades — jämför Hultenbergs Grammaire
française eller Fransk skolgrammatik! —, vore av större nytta än
en uttalslära, vars teori väl, åtminstone i tyskan, sällan eller
aldrig torde behöva studeras på skolbänken utan tyckes figurera
i läroböckerna mest för lärarens skull (som bör kunna den saken
förut) — eller månne för fullständighetens skull?
— — — I ett eller annat avseende anmärkningsvärda eller
diskutabla punkter i den rent grammatiska huvudavdelningen
av boken synas mig följande vara: (Siffrorna beteckna, när ej
annat särskilt angives,, paragraf.)
48,5. Ämnesnamn ej nämnda. (Hj. nämner dem men har
intet exempel.)
49 A. Efter orden: »I vissa fall etc.» bör stå kolon. Eljes
uppfattas ej lätt deras karaktär av huvudrubrik för den närmast
följande framställningen.
66 (egennamns genus) måste förutsättas som redan bekant,
innan 49 B och C (artikelns bruk 1. bortfall vid geografiska
egennamn) upptages till behandling.
Hj. 52 (Artiklarnas upprepande och utelämnande) har ingen
motsvarighet hos K.
Substantivens böjning. Den hävdvunna indelningen i fem
deklinationer har övergivits och stoffet i stället ordnats efter
plural-ändelserna (i behövliga fall även gen. sg.). Grupperna äro
följande : A. Stark böjning i plur.: Nom. pl. på -e; — utan
böjningsändelse; — med änd. -er; — på -s. B. Svag böjning i
plural: Gen. sg. på -(e)s, nom. pl. på -(e)n; — gen. sg. på -(e)ns,
nom. pl. på *(e)n; — gen. sg. och nom. pl. på -(e)n. —
Femininer höra, språkhistoriskt sett, till § 56. En sådan placering
vore även praktiskt taget den bästa. Att Hj. i sina senare
upplagor ställt sitt förnuft under trons lydno, är beklagligt men borde
ej ha föranlett K. till en så uppenbar inkonsekvens som att
placera dem under formeln: gen, sing. (!) och nom. plur. på-(e)n! —
Däremot har vunnits, att de alltid svårlärda Friede, Funke etc.
fått en välbehövlig särställning. Förmodligen är också författarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
