Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Anmälningar och recensioner - Ivar Larsson. Aus deutscher Kultur und Geschichte. Kleine Aufsätze nach Ingerslev und Vibæk für schwedische Schulen herausgegeben von Erik Wigh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 2 anmälningar och recensioner
Denna är en modifierad form af Association phonétique
internationales ljudskrift, så tillvida att den ej har särskilda tecken
för de korta öppna vokalerna samt begagnar sig av annan
ak-sentbeteckning än denna. — Då det verkligen är av vikt att lära
lärjungarna göra skillnad på de öppna och slutna korta
vokalljuden, och som tecknen ej böra vålla någon svårighet, utom
möjligen för sättaren, — o, det enda tecken, som ej utan vidare är
klart, känna de flesta lärjungar, om icke annat så från ljudskriften
i deras engelska elementarbok — så förefaller det anmälaren ej
vara skäl utesluta dem i en ljudskrift, som avser att ge exakta
ljudbilder. Rodhe och andra läroboksutgivare, senast Korlén i
sin tyska språklära, ha som bekant på denna punkt helt
anslutit sig till Association phonétique internationales ljudskrift, och
det kan ej annat än vara till fördel för vår språkundervisning
att få en enhetlig ljudbeteckning till stånd.
Utgivarens aksentbeteckning, 1 efter stamvokalen,
överensstämmer med de nämnda författarnas, men varför ej i likhet med
dem sätta aksentbeteckningen efter längdbeteckningen, alltså t. ex.
’alta:’r och ej ’altd:r. Detta kan ju synas en petitess, men
därigenom undvikes, att såsom nu längdbeteckningen vid tryckningen
kommer för långt från vokalen. 3 såsom genomgående tecken för
Knacklaut, vilket ju allmänt tecknas med 5, samt % för som
då och då går igen från äldre ljudbeteckningsmetod, hade
likaledes bort undvikas.
Det hade ej heller skadat, om utgivaren vid ljudbeteckningen
gått till väga med mera konsekvens och omsorg, än som varit
fallet. Som det nu är, vimlar det av ofullständiga
transkriptio-ner. Detta gäller i synnerhet i fråga om beteckningen av aksent
och vokalkvantitet.
Utgivaren följer tydligen, och det med rätta, principen att
utsätta aksenttecken, även då aksenten träffar ett ords första fulla
stavelse, i vilket fall Vietor som bekant ej utsätter densamma.
Så t. ex. skriver han de’nox, s. 52, ze]:hnt, s. 177, pdlaf\ s. 152,
bi vak, s. 97, mërty’rdr, s. 37, ko’rido\r, s. 232, tsa’ko, s. 94,
durc-drykdUy s. 222; men icke förty möta transkriptioner som: dmox,
s. 2, palaf, s. 54, °e:lent, s. 148, ve:zdntliç, s. 160, ma:hrif, s. 254,
0u7tikum) s. 248, *unhai?nliç, s. 7, vaitdrlo.y s. 113, ze;raf} sta:tup,s.
124, za:hara, s. 142, 0umfraibdn, s. 187, 0’y:b?rzi:ddln, s. 244.
Såsom oriktig måste betecknas °u’nfo’.rdzykliç för ^unfotrdi-yklig,
s. 1; pro’’fos för pro’fa:’s 1 .-fi’s, s. 26 ; gemralfëltmarfal för
ge’-mra:’IfëItmarfal, s. 162. — För ’frohlocken’ anges enåastfro’lo’kpn,
s. 42; frolhkpn är dock vanligare; ta:’bak är brukligare än
utgivarens tämligen sällsynta taba’k, s. 173; da’zelpst är att
föredraga framför dazs’lpst, s. 125.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
