Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - B. Risberg. E. Wessén, Isländsk litteratur i urval och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 1 57
att den isländska Fritiofssagan som sådan ej är vidare
märkvärdig och att den litteraturhistoriska betraktelsens tid ännu ej
är kommen i gymnasiets första ring, om nu verkligen den
isländska och fornsvenska litteraturen rnot all sund metodik allt
fortfarande skall läsas på ett så tidigt stadium. I alla fall saknar
man på ett högre stadium möjlighet att uppvisa, vad Tegnér
fått från sagan och vad han själv tilldiktat, då man ej i någon
läsebok äger den behövliga isländska texten (i översättning).
För min del skulle jag gärna se ur sagan upptagna t. ex. Fritiofs
schackspel, sjöfärden till Orkneyöarna med där ingående verser
samt slutkapitlet.
Av det nya hos Wessen är nog det mesta tacknämligt. Så
särskilt styckena ur Egil Skallagrimssons saga samt Egils
»So-natorrek» ävensom »Gudruns klagan» ur Sigurdskvadet. Mindre
behövlig synes mig Sigvat Tordarsons »Bersoglisvisur», som,
även med vidlyftiga förklaringar, ej synes mig vara vidare
njutbar ens för en äldre person. Men man kan ju förstå, att Wessén
i litteraturhistoriskt intresse velat ta med ett prov också av detta
slags skaldediktning. För min del skulle jag annars föredragit
Eyvind Skaldaspillirs »Håkonarmål», helst om man ur Snorre
upptoge den spännande skildringen av Håkan den godes sista
strid och död. I detta sammanhang vill jag säga, att jag ur
Snorre gärna skulle vilja ha med de två kapitlen ur Harald
Hårfagres historia om konung Adalsteins budsändning till
konungen och Hauks sändning tillbaka. I stället skulle jag gärna
försaka den lilla biten om »Olov den helige och hans bröder»,
då den där meddelade anekdoten synes föga märklig, likasom
även Snorres företal, som kunde refereras i en not. Att det
långtrådiga, väsentligen namnuppräknande »Ynglingatal» ej
med-tagits, finner jag riktigt. Men kunde ej ändå ur Snorre ett
kapitel av den svenska ynglingasagan fått inflyta, t. ex. kapitlet
om Agne, där platser i och nära Stockholm för första gången
förekomma i traditionen, som — om man får tro Birger
Ner-man — innesluter mycket av historisk verklighet? Sagan är
f. ö. dramatiserad av Ling och berättad av Stagnelius. För att
slutligen ingå på rena detaljer i fråga om urvalet, skulle jag ej
vilja ur Håvamål umbära stroferna 81 och 84 (varning för
lätt-trogenhet), som Tegnér använt i Fritiofs saga, eller 128 och
133, den förra strofen innehållande de så kända orden: Tål
intet I ont i världen \ men var glad åt allt gottl I stället kunde
en del andra mera ointressanta utgå.
I avseende på anordningen är den nya läseboken alldeles
olik föregångaren, i det den börjar med prosan: ättesagor, ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
