Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Georg Brandell. Bror Gadelius, Om barnets psykiska utveckling och själslivets hygien under skolåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
anmälningar och recensioner 5 7
inga betänkligheter mot att detta ämne behandlas vid
undervisningen på klassrummet utan anbefaller tvärtom sådan
undervisning. I denna fråga är hans ståndpunkt väl i överensstämmelse
med läkarnas i allmänhet. För min del kan jag dock icke finna
annat, än att den kritik, som den tyske psykiatrikern och
psykologen Th. Ziehen i sin skrift Das Seelenleben des Jugendlichen
(anmäld i denna tidskrift 1923, haft. 5) riktat mot förslaget
att utan hänsyn till individualiteterna lämna en hel skolklass
sexuell undervisning, är i hög grad förtjänt av uppmärksamhet.
I detta sammanhang berör förf. även den Freudska skolans
sexualpsykologi, till vilken han med all rätt ställer sig kritisk.
Denna del av framställningen avslutas med några ord om
sam-skoleproblemet, där förf. betecknar skolkornmissionens omdöme
om samskolans förträfflighet såsom något förhastat.
Skriftens tyngst vägande parti är kanske det, där förf. talar
om den psykiska hygienen i dess förhållande till barnens
intellektuella utveckling. Han riktar här ett angrepp mot den
ännu vanliga planlösa inpluggningen utan minsta hänsyn till vad
han kallar en sund andlig diet. »Allt, för vilket barnasinnet
reagerar med missmod och avsmak, saknar betydelse för deras
andliga utveckling, är med andra ord utan bildningsvärde.»
Visserligen är detta intet nytt; redan Rousseau byggde hela sin
framställning om den intellektuella uppfostran på den satsen, att
barnet ej skall lära något, som det ej kan förstå, som det ej
har något naturligt intresse för, och som ej kan komma till
användning på det stadium, på vilket barnet befinner sig. Men
lärare och andra uppfostrare äro så benägna att glömma detta,
att det icke kan för ofta upprepas. Förf. liksom många före
honom anser det anmärkta missförhållandet kunna avlägsnas
genom koncentrationsläsning, självstudier och fri produktiv
verksamhet.
På tal om skolbegåvningarnas tillvaratagande får förf.
tillfälle att uttala sig om intelligensprövningen, och han torde ha
träffat det riktiga, när han säger, att dessa prövningar med test,
huru omsorgsfullt de än göras, ha så att säga för grova maskor;
de släppa igenom en mängd imponderabilia, som för intelligensens
bedömande äro av väsentlig vikt. Han erkänner dock det
relativa värdet av denna form av intelligensundersökning men synes
icke ansluta sig till Spearmans och andras åsikt om tillvaron av
en s. k. allmän intelligens, som framträder vid prövningen med
några få test enligt det Binet-Simonska förfaringssättet. I likhet
med Ziehen anser han det nämligen vara lämpligast att pröva
vart och ett av de olika anlag, som ligga inneslutna i den in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
