Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - Hugo Styff. H. Gillqvist, Carmosine, Pierre et Camille par Alfred de Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
118 anmälningar och recensioner 5 7
gäller så mycket mera, som franskan nyligen fått ökat utrymme
på gymnasiet. Därför bör varje bidrag till samlingen av franska
skolupplagor hälsas med tillfredsställelse av respektive lärare.
Om valet av text är intet att säga. Namnet Alfred de
Musset tillhör ju en skald och dramatiker, väl värd att
presentera för våra gymnasister, även om t. ex. hans fadda Confessions
d’un enfant du siècle icke torde kunna ifrågakomma som skolbok.
Vad som emellertid frapperar läsaren redan vid första
ögonkastet, är den nya skolbokens relativt stora volym. Själva
texterna upptaga 170 sidor, och anmärkningarna därtill ej mindre
än 62 sidor. Då man därvid betänker, att, som utg. säger, »det
lilla lustspelet är lätt och går raskt att läsa», synas redan på
förhand anmärkningarna rätt rikligt tilltagna. Undersöker man
saken närmare, finner man, att det är särskilt två orsaker, som
gjort utgivarens arbete så voluminöst. Först och främst
innehåller kommentaren många litteraturhistoriska och kulturhistoriska
utredningar och förklaringar. Att så måste vara, förstår den, som
läst adjunkt Gillquists artiklar i Mod. Spr. under de senaste åren.
Och i M. S. 1923, sid. 5 har adj. G. uttalat en önskan om
utförligare och mera fördjupade kommentarer än som i allmänhet
brukas. I föreliggande textedition få vi nu närmare reda på
hur utg. tänkt sig kommenteringsuppgiften i fråga om en fransk
skolbok. De litteraturhistoriska upplysningarna ha här svällt ut
till en ingående analys av förf:s både tankar och teknik, och
av realia har blivit en kulturhistorisk översikt över icke blott
skildrade, utan rent av blott i förbigående berörda förhållanden.
Angående principerna för kommenteringen äro ju meningarna
delade, men mig synes dock i föreliggande fall, att för mycket
medtagits. Ty genomgåendet av dessa litteraturhistoriska
analyser eller t. o. m. endast kontrolleringen av att lärjungarna
tillgodogjort sig anmärkningarnas innehåll, torde lägga beslag på
ganska mycket av lektionerna. Och det bör ju bli undervisning
i franska språket i första rummet, medan litteraturhistorien här
måste nöja sig med en underordnad ställning. Vidare är det
väl ändå problematiskt, huruvida gymnasister ha någon större
direkt nytta av dessa estetiserande analyser. Enligt min
uppfattning borde därför mycket — jag säger ej därför på långt
när allt — av detta slags anmärkningar i stället ha samlats i
en särskild studie över Mussets komedi Carmosine, och i så fall
hade det blivit lättare tillgängligt för den rätta publiken, d. v. s.
dem, som intressera sig för och syssla närmare med sådana
frågor.
Den andra principiella anmärkningen är beträffande de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
