Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Josua Mjöberg. Frågeförhörets begränsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågeförhörets begränsning i 33
Och vår kontroll skall gå ut på att finna, om han byggt
själv och om hans byggnad är fast. Det är fogen, som
härvid är viktigast, icke stenen i och för sig. Eller rättare:
vetandet är en organism, kunskapslivet är organiskt liv, där
cell fogas till cell och där döden inträder, om byggandet
upphör. Sammanknytningen av kunskaperna, associationen,
är av större vikt än detaljen, ty denna senare får sitt värde
genom det sammanhang, vari lärjungen förstår att ställa den.
Lärjungens egenart visar sig mest i detta hopknytande av
kunskaper, i associationslivet. En tillfällighet kan föranleda,
att han sammanför det och det, men mer än slumpen, mer
än läroboken, mer än lärarens ledning betyder härvid hans
egen begåvning, hans intresse, hans erfarenhet, hans lynne.
Den gruppering, hans kunskaper få, kan påverkas utifrån,
sitt värde, sin karaktär får den inifrån. Vår undervisning
bör erkänna detta inifrån reglerade arbete och låta det få
ett visst utrymme vid förhöret.
Om nu en lärjunge har ett fast associationsliv, förgripa
vi oss därpå genom våra ideliga frågor. I stället för att
uppmuntra hans associationer klippa vi av dem. Hans tanke
går åt ett håll, genom vår fråga draga vi den åt ett annat.
Han har t. ex. en nog så livlig föreställning om Norrlands
klimat, och i denna föreställning spelar kontrasten mellan
vinterkölden och sommarvärmen en stor roll. Skall han
skildra detta för en yngre kamrat, kan han rentav bli vältalig
och måla med friska och levande ord. Men när läraren skall
förhöra detta parti av läxan, är han kanske angelägen att
sammanbinda klimatet med näringarna, och den livlige gossen
får icke hållas, då han från vinterkylan vill kasta sig på
sommarvärmen och de ljusa nätterna. Han avbrytes med en
fråga om snön och timmerforslingen. Hans lust att skildra
avkyles, han tänker, att det sammanhang, han var inne på,
icke var det rätta, och en annan gång avstår han från att
svara mer än det nödvändigaste på frågan.
Och ändå är det störande ingreppet i det för lärjungen
naturliga sammanhanget av jämförelsevis oskyldig art. Värre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
