Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Emil Låftman: Villkorssatser i modern svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
EMIL LÅFTMAN
föras utan termerna indikativ och konjunktiv. Vi togo där
verbet finge i nr 7 b till utgångspunkt och kunde konstatera, att
detta verb har en framtidssyftning och att det just därför
framkallar effekten ovisshet. Att detta verb har en framtidssyftning,
beror på att det har momentan aktionsart, såsom vi nyss sett.
Vi kunna kalla formen finge för framtids syftande imperfekt, och
termen belyser utmärkt väl mina påståenden i analysen av det
ovissa fallet. Jag går nu ett steg längre: Om ett imperfekt har
tydlig konjunktivform eller tydlig indikativform eller saknar
tydlig modusform, betyder ingenting för dess förmåga att förmedla
effekten av ovisshet. Det enda avgörande är tidsvärdet. Alltså:
I presentiskt sammanhang är effekten av ovisshet lika tydlig,
vare sig vi säga »om han finge se dig, ginge han fram och
hälsade» eller »om han fick se dig, gick han fram och hälsade»
eller »om han upptäckte dig, gick (ginge) han fram och
hälsade». Effekten av~ ovisshet beror på att verbet i alla de tre
villkorsbisatserna är ett framtidssyftande imperfekt. Det
detaljerade beviset för framtidssyftningens inverkan på bisatsens
betydelse har jag redan förut framlagt.
Hur kommer det sig, att de presentiska formerna av
momentana verb syfta på framtiden? Jag tillåter mig att här uttala min
förmodan angående denna sak: De momentana verben beteckna
en till tiden begränsad handling, de framhäva en punkt, även
en handlings begynnelse- eller slutpunkt. Sammanträffandet
mellan denna momentana handling och den matematiska
nutidspunkten kan icke med tillräcklig noggrannhet konstateras
och fixeras. Innan vi hunnit utföra handlingen, har
nutidspunkten redan ilat förbi och övergått till det förflutna. Den
momentana handlingen har följaktligen ingen absolut nutid. Därför
se vi framåt mot den momentana handlingens inträdespunkt och
förlägga denna i den närmaste framtiden.
Jag sammanfattar mina iakttagelser om imperfekt i
villkorsbisatser :
Ett preteritalt imperfekt skapar det rena villkorsfallet. Ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
